Molntuss

det här är Ludvig. han är en man i sina luffsigaste år. om man inte har träffat honom än så bör man göra det nu på stubinen. för han är nämligen den gosigaste som finns.
jag kallar honom Molntuss när ingen hör.
just nu bor han hos sin farmor. äter kakor och tuggar skor. jagar fjärilar och leker katt.
han har semester. precis som sina föräldrar. (fast de är någon helt annanstans där ingen riktigt vet)
Ludvig älskar farmor. för hon vet precis vad en semesterhund behöver:
sovmorgon såklart.
och långa och onyttiga frukostar som gärna smaskas upp mellan kuddarna i sängen i sällskap med farmor.
och sedan lufsiga promenader utan koppel. gärna bort till kiosken där man kan hitta gamla glasstrutar och tuggad kola.
och eftermiddagsmys i soffan. att liksom bara ligga gäspa och titta på när farmor målar tavlor.
och vilda lekar! helst med farbror Thommy för han är den enda som vet hur man springer blixtfort.
och vällagade middagar med familjen. att få vakta under bordet och fånga varenda liten mumssmula som droppar ner.
och att liksom bara få vara. inget vacker tass och inget tjafs. bara semesterlugnt och god mat.
sådant tycker han om.
lilla Molntuss.

den där londonvärlden

nej det är inte Eiffeltornet som är så fint och vackert i en solnedgång.
nej.
det här är ett spel som bor hemma hos Erik och John. det spelar man oftast om det finns en öl i närheten.














och det här är precis det som man kan tro att det är: vin och ost! och himla goda ostar dessutom.














där här är ett konstverk av en person som jag inte kan namnet på. det hör hemma på ett ställe som heter Saatchi gallery. så det så. och där har skräddarparet varit.














skräddarparet har också åkt buss. både en och tolv gånger.














och trollat sallad. med pumpakärnor som strössel! bara en sådan sak.














och ibland får det där paret för sig att bollar är det roligaste som finns. då strosar de bort till Poeten och spelar biljard.

så.
nu vet ni det.
att det faktiskt händer saker i londonvärlden även om ingen skriver om dem.

tusen år

det är inte det att orden inte vill bo på skräddarsidan längre. det är absolut inte det. och det är inte det att fröken Skräddare har glömt bort. att hon har varit knasboll och virrstrut. för det har hon inte.
det är mest det att Mr Internet inte vill bo överallt.
så är det.
Mr Internet vill absolut inte bo i samma bo som fröken Skräddare. och då kan det bli lite så. att det tar ungefär tusen år innan skräddarorden landar på skräddarsidan.
humpf!
tusen år är alldeles för lång tid.

Lost in translation

ett blinkande Tokyo. whiskey. utsikter. miljoner japaner. karaoke och peruker. rosa blommor. konstiga ord. regn och sol och sushi. fin musik. ensamma hjärtan. onda fötter och knasiga spel. hus till himlen och kärlek till månen.

om man inte har sett den så måste man göra det genast.
och om man redan har sett den så kan man se den igen. och igen och igen och igen.
för den är fin och mjuk och så himla bra.