sista smulan

imorgon tar jag på mig vingarna. då flyger jag hem. idag är sista smulan London. Pritchards road blir Hornsgatan. La Bouche blir Louie Louie. cheers blir skål och allting blir något annat.
det kommer bli konstigt. lite som att rota fram en gammal klänning. det kommer kännas nytt fast gammalt. främmande men samtidigt himla bekant.
två och ett halvt år.
poff!
borta.
känns som om det var igår: tunga väskor på hjul. ny luft, ny himmel. en mage med virvlar och en sprillans stad som fladdrade i vinden.
men på samma gång känns det evighet. avlägset och långt långt borta: Grev turegatan. en brevlåda med våra namn. Ica och fyrans buss. nyponsoppa och grevèost. familjen runt hörnet.
tiden är lurig. den trixar med mitt huvud. gör mig snurrig. spelar flipperkula, spelar spratt.
ibland är den långsam. snigel med hus.
andra dagar är den blixtrande dunder. sätter veckor i brand.
men nu är tiden Stockholm. och London blir ett minne. kanske tio fotoalbum. ett då, ett förut. en station på livslinjen. en hållplats där vi klev av. där vi bodde en stund. där vi levde. där vi växte och blev modiga.
hej då fina stad.

det går en vind över vindens ängar

vädret. jag kan inte sluta prata om vädret.
man säger ofta att väderprat är struntprat. att det är sådant man ordväxlar om med främlingar. med folk som man inte känner så väl. när det liksom inte finns något annat att säga.
usch vad kallt det är! och kallare ska det tydligen bli.
hörde du åskan?
blå himmel! det blir grill ikväll, flinta och hela köret!
fasen! paraplyet blev kvar på bussen! nu är man dyngsur in på bara skinnet.
jo, läste du det? Aftonbladets väderexperter spår att det blir värmebölja i juli.
idag gråter änglarna.
brrrr!














det finns alltid ett väder. oavsett om det är fint eller fult. det bara finns där. ständigt växlande. hela tiden föränderligt.
vädret är det första som händer varje morgon. sätter en prägel, en ton på hur dagen ska bli. sol brukar vara en bra grund. speciellt i sprickan mellan vinter och vår. när det gråa har hängt som en tung rock över axlarna i flera månader. då brukar en strimla solsken funka som en drog. man blir glad och lätt och lite bubblig inombords.














så.
jag kommer fortsätta prata väder. det går liksom inte att låta bli.

(dagens londonväder: våraktig sol. lätta molntussar. skymt av blått. mellanvind. på vissa håll solglasögon. enstaka jeansjackor. och överallt: känslor av dans!

på andra sidan havet

när man inte bor hemma. när man bor borta på andra sidan ett hav eller ett berg. när man måste flyga för att komma tillbaka. eller köra flera hundra mil med bil. då kan man sakna saker och ting. det kan vara en kjol som ligger nedpackad i en låda på någons vind. eller en viss speciell kanelbulle som bara ens mamma kan konsten att baka. det kan vara en sak eller en person. kanske en doft eller ett trevligt ljud.














jag saknar utsikten från Ivar Lo. att sitta i gräset utan skor. att se en strimla vatten bakom staketet. hustaken på andra sidan. kyrktornet. himlen ovanför, och träden och molnen.
jag saknar knäckebröd. hårt bröd som knastrar och smular när man tuggar.
jag saknar biblioteket. nya och gamla och tjocka och tunna böcker i långa rader. att kunna låna hem tjusiga ord helt gratis. att gå runt och bläddra och känna. att ha en oändlighet med historier precis framför näsan.
jag saknar mina syskon. de där fina personerna som känner mig bäst. som kan höra vad jag tänker. som kan krama hårt när det behövs. som liksom är en del av mig.
jag saknar lakrits. att kunna gå ner till affären och fylla en påse med svarta karameller. turkisk peppar, salta grodor, djungelvrål, dödskallar och annat starkt som fräter lite på tungan.
jag saknar Louie Louie och Vurma. deras musik och stil och tanter och gubbar.
jag saknar att cykla utan att riskera att dö.
jag saknar att bläddra i en verklig Dagens Nyheter. en tidning av kött och blod (papper och bläck).
jag saknar små personer som växer lite varje sekund.

I think you should be framed in some fine art gallery

jag har en kamera som får plats i fickan. en kär vän som följer med mig varje dag. som jag fick när jag fyllde tjugofem. som har sett London, Paris och Rom precis som jag.
fast nu vill jag ha en annan.
jag vill göra ett kollage av världen. fånga morgonljuset som det är. solens långsamma kliv över horisonten. jag vill fånga regnet som en kritstrecksrandig kostym. ditt hår när det blåser. vågorna. jag vill kunna fota när himlen är svart. när träden står still eller en fågel som lyfter från marken.
jag vill ha ett kamerahus som har plats för hela våren. alla känslor som svävar däri. alla färger. ett hus som är lagom stort. inte för litet, inte för tungt. en kamera som orkar blinka mitt i natten. som hinner fånga ett tåg eller en lycklig tår.
för jag vill spara. mitt liv och ditt. mina dagar, mina ögons vandringar. klistra in, rama in. jag vill aldrig glömma det som var. det som betydde något. det som kändes, som stod ut. eller det som inte var något märkvärdigt alls. kanske bara fint eller lite fult.
jag vill göra ett lapptäcke av världen.

tusen slag i minuten

jag tänker på henne ibland.
hon var vit och mjuk. hade svarta öron. hade svart kajal runt ögonen. små små tassar och tussig svans. vår kanin. den finaste i världen. hon var alltid varm. andades fort och hade ett hjärta som slog tusen slag i minuten.
jag kanske var nio. Chatarina kanske var tolv. vi tog bussen själva en dag. åkte ända till Skärholmen. hade fjärilar i skorna. gick till djuraffären, nästan flög faktiskt. för vi skulle köpa en kanin. en riktig. med puls och blöt nos.
hon fick heta Bambi. hon blev vår syster, vår lilla hund. hon skuttade över mattorna och halkade runt på köksgolvet. hon hoppade upp i sängarna, tog sig upp i soffan och gömde sig i garderoben.
hon fick ett koppel i sammet.
fick en röd rosett på jul.
kanske miljoner pussar om dagen.
lilla Bambisen, lilla tuss.
jag brukar tänka på henne ibland. sakna den lena pälsen. hennes bruna ögon. ljudet av lätta tassar över golvet och den fuktiga nosen mot min kind.

me love London (part two)

förut var jag ett löv. när jag var ny. när jag var en sprillans filur i London. då var jag blyg. men nu är det annat.
nu är jag hemma.
Pritchards Road är min gata. Broadway Market alldeles runt hörnet. lördagsvimlet. kontrabasmannen. la Bouche med det bästa kaffet och The Dove som serverar jordgubbsöl i kupade glas.
det står London på min adress. England. jag bor bland tegelhusen och tvärtom-trafiken. promenerar längs Themsen och den lilla kanalen. strosar genom oändliga parker. åker tvåvåningsbuss och åker under marken.
jag kan faktiskt förstå vad folk säger.
och jag kan svara i telefon utan att få en hjärtattack.
jag kan sicksacka mellan husen utan att gå vilse.














jag bor här nu. snubblar omkring bland marknader och osiga restauranger. hittar ständigt nya gator, nya caféer. i London finns det alltid mer att se, alltid mer att upptäcka. gallerier och utställningar och hemliga barer. pop up-butiker och spelmän och konserter.
London växer som ett litet barn. sträcker på tårna och har växtverk i benen. sover aldrig.














här finns folk från hela världen. kulturer huller om buller. så mycket fantasi! kontraster. det fula mot det fina. rent och smuts i en enda röra. människor med mäktiga drömmar och en känsla av att allt är möjligt.














jag bor här. i denna virvelvind. andas den tjocka luften. promenerar de ojämna gatorna. blir arg för att de förstör mina klackar! blir glad av röda dörrar. blir förtjust i oändlig vintage och smälter lite av dova pubar.
jag bor här nu.
fast bara en smula till.
(hjälp!)

Rävar och smultron

After Work Broadway Market Covent Garden Drömmar Electricity Fish and Chips Galenskap Hoxton Square Inspiration Joakim Knasbollar Livsviktigt Magiskt Never Ending Oxford Circus Pints Queen Elizabeth Rävar Smultron The Big Issue Underligt Vintage Wicked X-pussar Yum ZzZz Åh! Äventyr Önskebrunnar

frukostklubben

skräddarparet är överförtjusta i att frukostera ute på stan.














varje helg är ett nytt äventyr.














och smakfyrverkeri.














skräddarna är ständigt på jakt efter det bästa kaffet.














och smälter lite av fint porslin.














det är viktigt med färskt bröd.














och ost!


















och man får absolut inte glömma miljön.














det ska gärna vara knasigt och fint och ljust och litet och stort på samma gång.

fröken Rosenquist

jag skulle vilja ha en mormor. min mormor. så som hon ser ut på bild. vitt kort hår. blommiga blusar och knälånga kjolar. guldringar med stenar. pudrade matta kinder och kloka blå ögon.
alltid fin.
hon var alltid uppklädd, min mormor. hon var bestämd, för det har mamma sagt. och hon var alldeles för ung när hon dog.
jag skulle vilja ha en mormor att hälsa på.
kanske tre trappor upp i ett vingligt hus. andra dörren till höger. en liten trång lägenhet med ljusgröna tapeter. porslinsfigurer längs bokhyllan som trängs med inramade äventyr. spetsgardiner och höga fönster. snittblommor och tidningar från nittonhudrasextiosju.
och vi skulle dricka kaffe, hon och jag. ur sköra små koppar. kanske bläddra bland gamla fotografier. prata om förr, om hur Götgatan såg ut. prata om jitterbugg och brylkräm. dricka saft ur höga glas. höra klockan på väggen, höra radion. och hon skulle titta upp i taket och minnas förlovningen. hon skulle skratta och jag skulle bryta av en kant på kanellängden och se den där skimrande lilla pärlan i hennes ögon.
jag skulle vilja ha en mormor som kunde berätta, en mormor med historier. med skolådor fulla av minnen. askar med bokmärken och frimärken. en mormor med djupa ögon och skrynkliga händer.
hon hette Berta Rosenquist, min mormor. hon bodde på söder. hon hade en dotter och en man. hon jobbade som konstnärsassistent. hon hade en tvillingsyster, en tvillingsjäl. Märta och Berta, två röda körsbär på en och samma kvist.
sen vet jag inget mer. sen tar det slut. sen får jag fylla i själv. hitta på. drömma, undra.
min mormor. hur hon var. hur ljus hennes röst kunde bli. hur hon såg ut när hon blev arg. när hon var glad. vad hon tyckte om att äta till frukost och hur hon ville ha sitt kaffe.
helt svart? med socker? grädde? eller tyckte hon bättre om te?
jag vet i alla fall att hon var fin.

du skriker från tårna

hej fågel utanför mitt fönster.
jag har aldrig sett dig. men jag har hört. du kanske är svart, du kanske är vit. fast jag tror inte att du är en svan. jag tror att du är mindre.
stor i orden, liten på jorden.
du har satt en trumpet i halsen. en trasig. en som låter förskräckligt.
du har problem med ditt liv. din sömn. du kan inte sova. ligga tyst och blunda som alla andra. du måste simma runt och skrika.
din fru har lämnat dig. din chef är en trut. din mamma har besvär med höften. kassan börjar sina och maten smakar skräp.
allt är åt helvete.
du skriker från tårna.
misär. sorg. orättvisa.
tar i med vingarna.
vill att hela världen ska höra. tycka synd. bry sig om.
tänka åhhhhhhhh.
du borde skaffa hjälp. lyckopiller eller terapeut. skaffa en hobby, skaffa hund. ta långa friska promenader. äta mer c-vitamin.
du borde packa ner din hals i en väska och sticka till Indien. börja med yoga. börja ett nytt liv. sitta tyst i ett gammalt tempel och meditera.
du borde försvinna från mitt fönster.
din röst är en maskin byggd av gnisslande tågspår.
du borde visa lite hänsyn. tänka på grannarna. du borde tänka på mig och mina öron. min obefintliga sömn.
förlåt, men jag vill att du försvinner ur mitt liv.

mitt hjärta, din adress

mitt hjärta, din adress.
en dag i februari flyttade du in. drog upp rullgardinen och släppte in solen.
du släppte in våren. trots att det fortfarande var vinter. frost och stjärnor på marken. och trots att det rök som cigaretter vid varje andetag.
våren kom tidigt det året. flyttade in med dig.
tulpaner i fönstret och varma trägolv och trippande musik.
vintern smälte.
dropp dropp från taken.
dina läppar, mina hjärtslag.
du flyttade in. började banka livsviktiga melodier. började hålla min hand.
jag blev yr och du blev min.
stanna så länge du vill!

hej då.

igår var sista gången Olga.
aldrig mer elva till sju i en lite butik på Hanbury street.
aldrig mer Jodie med långt mörkt hår. hon som var typisk britt och åt trekantsmackor och chips till lunch. hon som hade en pojkvän som spelade i ett band. hon som älskade David Bowie och tyckte att Morrissey var dryg. hon som köpte cup cakes med choklad.
aldrig mer kunder som inte kan få nog av sin spegelbild. som provar tio klänningar och har all tid i världen. eller kunder som har kommit vilse. som har skägg och trasiga skor och frågar efter rosa shorts till sin fru. eller kunder som pratar tyska och säger sehr schön och vielen dank.














aldrig mer stå i fönstret och se dagen förvandlas.
packa upp blommiga sjalar.
dricka te bakom disken.
skriva hemligheter.
räkna sekunder och minuter.
drömma om prickar.
säga hi och have a good day.
aldrig mer Olga.

precis nu

All Saints på andra sidan gatan. inte gruppen. inte fyra brittiska damer med glansiga läppar. All Saints, butiken. blinkande lampor. affären som samlar på symaskiner från förr. som har priser höga som hus. som har klänningar och kjolar som inte är för mig.
jag ser himlen. en strimla ovanför vägen. att den håller på att ramla ner. tappa sin sol, sin färg. bli mörk och kväll. då blir jag glad. när mörkret har skakat ut sin filt över Hanbury street får jag gå hem. då får jag stänga olgadörren och vrida om låset och slänga väskan över axeln. då får jag promenera hem.
men inte nu.
först två timmar Olga de Polga. fågelburar i taket och väskor på golvet. väggar med fåglar och trånga hyllor med prylar. korgar fyllda med sjalar. och människor. mest utanför. klackar mot trottoaren. snabba blickar genom fönstret. gömda öron. tunga kassar från Tesco. och cyklar. smala vingliga däck. trasiga lampor och tysta plingor.
jag lyssnar på Fionn Regan. lugna försiktiga låtar. jag tänker. mina tankar spretar åt olika håll.
halloumi. när den är grillad.
Lena Nyman. att hon inte finns.
te. det med blåbär från Organic store.
musik. att man bäddar in minnen i ljud.
och klockan: bli sju!
ungefär så ser det ut alldeles nu.

kärlek på engelska

i London är man älskling med alla.
thank you darling säger skomakaren.
varje dag är man kärlek och honung och sötnos.
man är kär i alla brev.
dear skriver banken. kära Caroline, kära kund.
i London kan man vara excellent på att betala kontant.
are you paying cash?
excellent madam! splendid sir!
komplimangerna regnar som katter och hundar.
marvelous! perfect! loveley!
i London spelar det ingen roll om man är ny. om man är morgontrött och tittar ner marken. om man inte har en endaste vän.
alla slänger kärlek ändå.
en främling kan pussa kind innan dörren stängs. en kollega kan önska lots of love på födelsedagen och plötsligt är man babe med chefen.
vad säger man då till en riktig kärlek?
till sin pojkvän, sin fru, sin allra bästa vän?
finns det något kvar i love? finns det hjärtklapp och rodnad? finns det darriga händer och blyga ögon?
finns det kärlek på riktigt. på liv och död. finns det en sån kärlek på engelska?
en kärlek som inte är sliten och blek.

alla sover

kanske är det därför.
för att jag tänker för mycket. på då nu sen. att det är därför som jag inte kan sova.
eller för att en fågel har satt ett gnissel i halsen.
kanske för att stormen. blåsten vinden. att taket håller på att åka av.
eller för att tiden. att den går. att den försvinner.
jag vill sova för att jag kan.
men jag kan inte.
just idag behöver jag inte gå upp.
söndag.
alla sover. inte jag och fågeln. det ljusnar och jag tänker för mycket.
jag borde läsa om världen. eller en bok. jag borde skriva. gå upp. på riktigt. vara tidig.
eller blunda.
borde försöka en gång till. stänga av gnisslet. slockna. andas djupt och långsamt. vara en boll under täcket.

me love London

först kände jag mig vilsen. helt ny och förvirrad. bankhusen var höga och blanka och jag tänkte New York fast en lillebror. jag tänkte att jag var en prick. en smula bland alla miljoner människor. tänk hela Sverige inklämt i en enda stad. nio miljoner under samma himmel.
och gatorna var bredare. bussarna var högre och rödare. luften var trög och bilarna körde på fel sida. look right stod det på marken. med stora vita bokstäver. look left.
look out for your life!
vill du leva: titta åt fel håll!














och jag gick den där första tiden. genom den nyaste staden. mellan storhus och småhus. tegelsten och spegelblanka viktigheter. med karta och trötta fötter.
gick och gick och gick.
på gator som aldrig tog slut. kände mig liten. kände mig på låtsas.
bor jag här?
tunnelbanekartan som en tallrik spaghetti.
gator som aldrig är raka.
människor med annat språk.
bor jag verkligen här?
det var i början.
några veckor av snurrigt huvud och vilsna skor. när jag bara såg kedjor rassla och trängas: Starbucks Costa Nero. innan jag hittade Nude och Yamchaa. innan jag lärde känna buss åtta och Spitalfields market. innan jag kunde säga hello utan att få hjärtdarr och röda kinder.
det var då.
nu är det annat.
men det ska jag berätta om en annan gång.

kanske lite Neil Young

helst vill man att solen ska ligga som en mjuk arm över täcket. att det nästan är tyst. bara andetag och Neil Young. att en fin person ligger bredvid. och helst vill man strunta i att titta på klockan. för man är ledig. kan göra vad som helst. kan ligga kvar lite till. blunda utan att sova. sträcka ut sig som ett katt och vara varm.

band of horses

ikväll. då blir det gitarrer och skägg och rutiga skjortor. och en skräddarhand såklart.

en kärlekshistoria

kärlek. lika skör som fjärilens vinge. lika hög som himlen. och lika stor. fast ändå tusen gånger större.
explosion.
alla borde se. och känna.