ledigheten

du vet den där trevliga saken som hälsar på lite då och då. den är hos mig nu. den säger att jag inte behöver jobba. att jag får sova precis så länge som jag vill. och den säger att jag får bo på ett fik hela dagen. dricka te. skriva skriv och läsa bok. drömma dröm och tänka sommar.
jag är galen i ledigheten!
jag skulle helst vilja ta med den till The O-bar och den randiga fåtöljen. den som är finast på hela stället. den som står på andra våningen och är hämtad från en fantasi.
och där skulle vi sitta. jag och ledigheten. dricka rött och skriva brev.
och hej käraste, skulle jag skriva. kom till den randigaste fåtöljen nu på sekunden! jag och ledigheten väntar ju.
och du skulle komma. och vi skulle vara sådär härligt lediga tillsammans.

mer vind och mer saga

kom sa mr Skräddare en dag, kom så tågar vi till Brighton.
och det gjorde vi.
maj hade precis vaknat och luften var vind och nästan halsduk men ändå inte. marken var grön och blommig och jag var prick.
vi satt bredvid. han och jag. bredvid varandra och tittade ut på englandvärlden som ramlade förbi. nittio minuter, sedan var vi där.
Brighton.
en annan luft och en annan vind. mer hav och mer saga.














solen var där.














och drakmannen.














och den grönsnygga bussen.














men vart är ölen då, undrade mr Skräddare.














kom, sa jag.
och strandgruset krasade sådär somrigt härligt under skorna och måsarna skrek och håret blåste fladderblås.
kom så ska jag visa dig!














och lite längre bort. mellan småhusen och skuggorna. bland turistfötter och ballonger. där på ett runt litet bord. där stod skräddarölen och bubblade och väntade.














och vi skålade och klirrade och pratade om hur fint det är. om hur himla mysigt och härligt Brighton är. om hur somrigt det är. färgfint. lugnt och vims på samma gång. och vi sa hej hav! hej himmel! hej friskluft och promenad!

och sen. sen blev det mer öl och mer Brigthon och mat och mums och mörker och nästan natt. sen blev det tid för oss att tåga hem.

dit åker vi igen, sa mr Skräddare.
kanske redan imorgon, sa jag.
kanske, sa han.