god jul!

så blev det jul.

hoppas den blir fin och lite som en saga.

man kan lyssna på Håkan om man vill. det tänker jag göra.

http://se.youtube.com/watch?v=5NF4QKKeZTc

tjugotre

glöm inte hänga ut strumpan! helst inte för högt upp. och gärna vid en skål nötter. och hemskt gärna med lite must. för de där nissarna brukar vara små och ganska hungriga. de har faktiskt jobbat och kämpat i nästan ett år. tänk på det. och tjuvkika aldrig. då vågar de liksom inte komma.

driving home for christmas

nästan i alla fall. lucka tjugotvå handlar om att flyga hem. hem till den där familjen som man har längtat efter så länge.

hurra!

londonafton

fröken Skräddare har fått årets första julklapp. en röd pärla som bara inte kunde vänta till julafton. den var alldeles för tjusig och liksom ivrig för det.

och när man öppnar vill den vara som en dröm.














mjuk och rutig och lite märkvärdig.


















det är förstås han Mr Skräddre som inte är riktigt klok.

åh!

jaha

det är lördag. och inte vilken lördag som helst. det är den första lördagen på den där ledigheten som kallar sig Jul. och en sådan lördag måste bara innehålla trevligheter.
lucka tjugo (hör och häpna!) är ett litet tjuvkik in i skräddarvärlden där både det ena och det andra händer:


















det spelas Neil Youngmusik på ett fik som har det bästa cappuccinokaffet i London. bara en sådan sak.














och dessutom skådas de tjusigaste grankläderna i stan.














det spelas bollspel på käraste The Poet.

och fröken Skräddare reserverar den stiligaste mannen som finns:














lördagskalaset fortsätter förstås med en bowl of chips och lite Stella.














och sen. sen är det match. pojkar som rusar lite hit och dit. och där någonstans. mellan bollar och drycker och salta chips. där blir det punkt.

nitton och allt

det är precis som det ser ut. det är en skräddarfröken med en skräddarbasker. med andra ord: vi ska ut och leta paket!














trevliga skor är ett måste. för vi ska gå och gå och gå och bara stanna någon gång ibland för att hämta andan.














vi tar vägen om Spitalfield market. för att den nästan är inne och för att man kan hitta hängande kannor.














och burkar som man blir lite förtjust i.


















sen får vi slita oss. det finns nämligen alldeles för många portföljer som fröken Skräddare blir galen i. så. vi blir tvungna att hoppa på en rolighetsbuss in till stan.














och på vägen ser vi skridskomänniskor på väg till skridskobanan. vi ser träd med lampor och stjärnor och randiga käppar. vi ser broar och stora Ben. vi skrattar och guppar tills fröken ropar Stop! Här ska vi av.














och där. mitt på blanka dan. mitt på Oxford street springer vi in i Tomten som också är ute och letar hemligheter. han kliar sig i skägget och undrar om lilla lillasyster Catherine vill ha en sådan här:


















och det tror vi förstås att hon vill. och Well well, säger Tomten och ler sådär som bara tomtar gör. och Well well, säger vi och Merry Christmas och See you soon.
och sen. sen går Tomten. och vi går. och vi går och går och går.

förbi rosetter














och fåglar


















och stora bokmärken som hänger i himlen.


















men sen behövs det kaffe för annars går det liksom inte.


















och efter kaffe. efter kaffe och kaka och flera flera minuters vila. då har himlen fått för sig att bli mörk. men som tur är så finns det änglavingar som lyser upp och är tjusiga.














Hurra! tänker fröken Skräddare och får lite spring i benen. och fort som en vind springer hon. förbi blomstånden och granarna. förbi marknaden vid Covent Garden. förbi galningen och förbi alla stora och små människor som vill trängas och flängas.

och sen. sen får man inte veta något mer. för klappar är hemliga saker som bara hemlighetsmakare får veta något om. så det så.

det var nitton det.

alldeles på sekunden

om man fick önska. fort vad som helst. alldeles nu och alldeles på sekunden. då skulle jag önska det här:














jag skulle bo i den lila och käraste syster söt skulle bo i den gröna. och jag skulle posta ett litet brev: Min tekopp väntar på din. Brödet ryker. Soffan är mjukare än någonsin. Men på tok för stor utan dig. Skynda! och sen. sen skulle vi skvallra och bubbla och tänka att vilken himla tur att jag har dig.

och lite så är lucka arton: precis hur man vill.

wham!

kära nån då! julen står runt hörnet och väntar på att få komma in. nu är goda råd dyra. in med granen! klä den alldeles för mycket. gärna med krims och krams för det tycker granar om. och glöm inte ljusen. och glöm för guds skull inte stjärnan!
och sen. fram med alla tomtar och nissar. fram med julduken och gardinen. upp med misteln och upp med ljusslingan i köket.
och när vi ändå är i köket: pepparkakshuset! om du vill fuska med Annas färdiga delar så går det bra. men var noga med pyntandet. tänk på glasyren och hallonen. se till att bulla upp bomullsröken ur skorstenen ordentligt och var försiktig med de sköra små tapparna från hustaket. och om man vill får man gärna ha lite svampar utanför dörren. det brukar alltid liva upp.
puh!
sådär. nu är det bara bakandet. alla katter och bullar och kakor. nu är det bara bageriet som väntar. och julmaten förstås. och klapparna. och snömaskinen. och allt det där andra. men det kan du göra om lördag.
så. jag föreslår att du häller upp en kopp glögg och tar en sväng om till juldängan som aldrig ger upp.

Edward

lucka sexton handlar om saxar. om svåra svåra kramar. om ett hår som vill vara ett fågelbo. och om en värld där allt är en dans. man vet inte hur den här blandningen kommer se ut. men man tror att den är trevlig. klockan åtta vet fröken Skräddare helt säkert om den funkar, för då sitter hon mitt i en föreställning och känner sig förhoppningsvis lite förtrollad. det är ju trots allt den där Tim Burton som ligger bakom spektaklet. och honom tycker man ju om.

femton kilo saknad

om en liten vecka. då. då är det jag som packar mina väskor och flyger hem till julen. den bor på Hornsgatan hos fina Chatarina. ryktet säger att det bakas och stökas för fullt och ser ut ungefär såhär:
















man längtar och man kan knappt vänta.

för att tiden ska rusa får man krypa in i en gitarr och spela blommig musik.

fjorton

det här är Elizabeth. de som står henne riktigt nära kallar henne Bettan. hon är glad. dels för att det är tredje advent, men speciellt för att hon har en sprillans hatt. hattar är lite av hennes grej. finhatt. snygghatt. kulhatt. fulhatt. knashatt. det sägs att hon har en för varje tillfälle. så snart hoppas man få se henne i en röd luvvariant. det vore något! om inte annat så kanske det kan bli en julklapp från fröken Skräddare. hon tycker nämligen om att göra folk glada. och det där leendet som Bettan har gör man nästan vad som helst för att få se igen. det båda smittar och värmer. vilket är himla praktiskt såhär i vintertider.

lucia

hon kom inte. antingen så glömde hon bort. eller så hade hon helt enkelt ingen lust att resa ända till London för att bjuda på kaka och sång. jaha. så det var bara till att leta fram bästa strut och fira på annat sätt.
bästa strut fick bli den här:









och annat sätt fick bli att packa en packsäck med godsaker och bussa iväg på äventyr. detta äventyr innehöll två skräddare, två nissar, en flaska glögg, en och annan pepparkaka, tusen nötter och en låda träklossar. och lägger man sedan till en flaska rött så har man fått en bild av lucka tretton.

tolvan

bygg ett berg av alla kuddar och filtar du kan hitta. av allt mjukt och varmt som fluffar. koka en kanna te och poppa en poppiskastrull. leta fram julkäpparna som du skulle hänga i granen. en får man smaka. kanske två. bjud in en härlighet och fira fredagsmys med Tim Burton. han är en filur med känsla för fantasi. lucka tolv är så generös att han bjuder på ett tjuvkik. resten av trevligheten får man låna från affären.

kära Thommy

lucka elva är som en present. en hög kartong i rött och vitt. nästan som en karamell. det står Till kära Thommy i snirklig stil. det står att fröken Skräddare saknar. att hon skickar med kärlek och en sång. att hon ska synda sig hem. att hon ska flyga fort som en vind. för hon saknar sin lilla stiliga bror. han som ser ut som en hund ibland om han bara vill.

och det som är bra är att vi alla får lyssna på den där sången som självaste mr Bruce sjunger.

tio goda jular

idag ska det skrivas kort. små röda snirkliga ord. hälsningar och saknader. pussar och kramar och glittriga hjärtan. allt ska trasslas ner i ett kuvert och klistras igen med en stjärna. för stjärnor är bra på att hålla hemligt. speciellt de guldiga. det är liksom deras jobb. plus att de är himla tjusiga. sedan är det bara att hitta en brevbärare som orkar springa alla de där milen och trapporna. som orkar ta sig över bron och vattnet och ända bort till det där sverigelandet. som hinner fram till alla lådor och dörrar. en brevbärare som förvarar kuverten varsamt i sin lilla väska. som har dem platt och fint så att de inte trasas ihop. som kanske till och med tar släden så att de dinglar ner hos rätt person i lagom tid. ungefär i juletid. det vore bra.

kanske niohundra vinterord

Viktor Rydberg kan det där med rim. här är en gammal goding som heter Tomten. den ska helst läsas under en filt. och kanske högt för en person man tycker om.

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken

Endast tomten är vaken

Står där så grå vid ladugårdsdörr,

grå mot den vita driva,

tittar, som många vintrar förr,

upp emot månens skiva

Tittar mot skogen, där gran och fur

drar kring gården sin dunkla mur

grubblar, fast ej det lär båta,

över en underlig gåta

För sin hand genom skägg och hår,

skakar huvud och hätta ---

»nej, den gåtan är alltför svår,

nej, jag gissar ej detta» ---

slår, som han plägar, inom kort

slika spörjande tankar bort,

går att ordna och pyssla,

går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,

känner på alla låsen ---

korna drömma vid månens ljus

sommardrömmar i båsen;

glömsk av sele och pisk och töm

Pålle i stallet har ock en dröm:

krubban han lutar över

fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,

ser, hur de sova där inne;

går till hönsen, där tuppen står

stolt på sin högsta pinne;

Karo i hundbots halm mår gott,

vaknar och viftar svansen smått,

Karo sin tomte känner,

de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se

husbondfolket det kära,

länge och väl han märkt, att de

hålla hans flit i ära;

barnens kammar han sen på tå

nalkas att se de söta små,

ingen må det förtycka:

det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,

ren genom många leder

slumra som barn; men varifrån

kommo de väl hit neder?

Släkte följde på släkte snart,

blomstrade, åldrades, gick --- men vart?

Gåtan, som icke låter

gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:

där har han bo och fäste

högt på skullen i höets doft,

nära vid svalans näste;

nu är väl svalans boning tom,

men till våren med blad och blom

kommer hon nog tillbaka,

följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om

månget ett färdeminne,

intet likväl om gåtan, som

rör sig i tomtens sinne.

Genom en springa i ladans vägg

lyser månen på gubbens skägg,

strimman på skägget blänker,

tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,

livet där ute är fruset,

blott från fjärran av forsens fall

höres helt sakta bruset.

Tomten lyssnar och, halvt i dröm,

tycker sig höra tidens ström,

undrar, varthän den skall fara,

undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

gott intill morgontimma.

Månen sänker sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

fox in the snow

men vart tog helgen vägen. den där lördagen och söndagen. de där sovtimmarna och ledigheten. plötsligt klampar måndagen in och drar upp rullgardinen. ropar Hallå där! Upp och hoppa sovtuta!

och jag som inte var riktigt redo för det än.

men. som tur är har lucka åtta ordnat med te och musik. ett te som doftar pepparmint och en musik som handlar om en fox. och det är precis lagom en decembermåndag som ska envisas med att komma alldeles för tidigt.

sju önskningar

jo. jag håller på att skriva ett brev till Tomten. han med skägget och den stora säcken. han som har renvänner och de rödaste kinderna i stan. han med de tunga svarta skorna. han som har nissar och älskar gröt. han som skrattar ända från tårna och kan nudda stjärnorna om han vill. till honom skriver jag. ett brev med en sådan där lista med saker som man inte riktigt kan sluta tänka på.

och det finns sju önskningar på fröken Skräddares lista.

böcker! fantastiska Bodil! det är hon Bodil Malmsten som skriver så fint. jag vill ha hennes allra nyaste bok. och han P-O Enquist. han som har trasslat ihop en ordpärla som heter Ett annat liv.

svängkjolar. för att man aldrig vill sluta snurra och för att man inte kan låta bli att tycka att de är vackra.

pennor. så att man kan skriva ner alla viktiga saker som kloka människor säger. och alla nya ord som man lär sig. och alla tankar som skramlar omkring i fickan.

portfölj. för om man är en skrivarfröken så måste man ha en riktig portfölj. gärna en som är lagom stor och gärna en som ser ut som en gammal skatt.

drömparaply. ett stort och tjusigt och himla prickigt. för londonregnet vill aldrig sluta överraska.

danskvällar med sötmänniskor.

och kärlek. för att man blir så fladdrig och lätt i hjärtat.

och kanske att någonting slår in. man vet inte. men önska sig får man göra så mycket man bara vill.

Blossa

och lägger man bara till en pepparkaka som kallar sig Anna så har man fått en lördagskväll som heter duga. och det är inte så dumt.

inte Fem öre

klappar och presenter och hemliga lådor. julstrumpor och säckar och prassliga påsar.
lucka fem ska berätta om överraskningar som inte behöver kosta skjortan. utan mer kärlek och guldiga hjärtan.

lite sådant här kan man packa in i en kartong om man vill:

sagor! och allra helst författade av dig. men man kan också låna någon annans som man gillar.

kort. från i våras eller igår eller förra veckan. kort med eller utan pratbubblor. kort i en bok. kort huller om buller. kort och ord i en enda röra. kort som en dikt.

musik. bästa nyårsskivan! din egen godisblandning. trevligaste vaknaupplåtarna. musikminnen. festivaltrudelutter. Absolut snöflinga. ja, man får göra lite som man vill.

bageri. man kan leka bagar Bengtsson och kavla bulldeg. baka kringlor och kladdiga kakor. pensla bröd och strössla sockerregn. fläta längder och blanda kola och karamell. och här är det viktigt att provsmaka!

stickeri. sådana där varma saker som kan vara i alla möjliga färger. röda vantar till lilla My. ljusgröna strumpor till farbror Bo. världens längsta halsduk till mamma Fin. och så en mössa till käraste fröken Pling.

inbjudan! till ett kafferep på självaste Götgatan eller vart du nu råkar bo. till en mysfilmsafton med poppcorn och fluffiga tofflor. eller en inbjudan till den stora speldagen. du vet, där det allra bästa sällskapsspelet plockas fram. och här kan det passa bra med ett knytkalas, för sådana här speldagar kan bli båda långa och kämpiga.

skrynkliga böcker. de där pärlorna som du redan har läst. de som ligger och blundar under en säng. de som är för bra för att glömmas bort. de kan få flytta in hos någon annan!

och sen. när kartongen är fylld av det där som kommer från hjärtat. då får man inte glömma att knyta en stor rosett om hela kalaset. då blir det lite som sockret på semlan som man brukar säga. och det tycker man ju om.

Fyran

Men förlåt! säger Fyran. Förlåt att jag är sen. Och vet ni varför. Jo. Den där flingan. Det är den där flingans fel. Den kom aldrig. Den hade sagt att den skulle dingla och vara snöstjärna. Att den skulle vara tjusig och himla mycket jul. Men det gjorde den inte. Den kom inte. Humpf!

en trevlig

när londonvärlden och alla andra världar blir så där kalla och frostiga. när man glömmer bort att det faktiskt finns en sol som gömmer sig någonstans. när man inte klarar sig utan vantar. när man skulle ge vad som helst för ett bubbelbad. när till och med bussen hostar. när fem halsdukar känns lagom. och när allt man kan tänka på är varm choklad. då kan en låt passa bra. en sådan där låt som vill vara fin och en smula jul. en sådan där trevlig. en som har byggt bo i lucka tre.

två

två är bra!
man kan antingen hitta en kompis eller en mamma eller en skräddare att dela julstökeriet med. för det går snabbare att städa ett kök som blivit ett bageri om man är två. och det är lättare att bära hem en gran som luktar julhärlighet. och det blir mycket trevligare att dricka glögg. och det blir liksom roligare att slå in hemliga paket om man kan vara du och jag.
hurra för två!

kalenderi

nu börjas det. nedräkningen till den där juldagen. den som det började bubblas om redan i oktober. den som är ett enda stort ljuskalas. den som plötsligt poff! bara är borta. nu börjas det. och jag tänkte att den där första luckan heter ett. för det är så det brukar vara. och man tycker om när saker är som de brukar.

ett.












ljus! man måste tända ljus! allra helst hur många som helst. och gärna vinröda. för jag har hört att han december kan vara ganska mörk i kanterna. och därför måste det ordnas med lite ljus. och vill man ha det extra fint kan man till och med leta fram en stjärna och hänga i fönstret. för då kan grannen se och hon med hunden och han den trevliga som alltid visslar och ropar Hej!

vinterland

och så gick veckan och så kom lördagen och helgen och alla de där timmarna som man får göra lite som man vill med. och hon fröken Skräddre har bestämt att hon ska hitta till det där vinterlandet.










hon ska ta med sig Mr Skräddre och följa skyltarna som pekar på finaste Hyde Park.















hon ska leta kalaskakor











och sådant där vin som nästan är glögg










och hon ska kika på dansprinsessor som gör snurrpiruett

och kanske kanske köpa en liten klapp till en av de där människorna som hon tycker så himla mycket om.

vart du vill

om man vill resa tillbaka i tiden. kanske sjuåtta timmar till den där filmen som man såg och nästan försvann i. eller tre veckor. till den där baren som var så kristall och dimmig på samma gång. eller om man vill sitta i den där bilen igen och vara nästan tio. ha en kanin i knäet och äta hallon.
då kan man det.
och vet du varför. jo för den där musiken är så himla bra. den kan trolla. och allt man behöver göra är att trycka på den där knappen som heter Play.
jag ska prova.



och så är jag mitt i en junisommar. det är mörkt och varmt och älsklingsfestival. och Chatarina är där, och Kristian och Arne och alla andra som har kommit på att det skäggigaste bandet i stan kanske är det allra bästa. och man känner lite att de aldrig får sluta spela.

I want you

det är härligt när man ser människor som är kära. människor som är över femtiofem och inte riktigt vågar. som sitter nära nära och bara sitter så. stilla. men med tusen stjärnfall i bröstet. som egentligen håller på att explodera av förälskelse. och man tänker att känslan är lite som den där låten som Bob är så bra på. den som man kan lyssna på femtioelva gånger utan att tröttna det minsta. den som man kan lyssna på alldeles nu om man vill.

saker man blir glad och liksom åh! av

det finns en hel kakburk med sådana guldklimpar. och kanske att man inte ska smaka på alla på en gång. men ett par:

kjolar som är svängigare än någonsin

londonhus som vill vara lila och rosa och alla möjliga färger

regnbågar för att de nästan är fantasi mer än verklighet

påsar med sagor

oväntade favoritlåtar på helt oväntade ställen

den där blomman som vaknar först av alla på vårkvisten

gamla klockor som klänger på hus och väggar

broar

ord som man inte visste fanns

smörgåsar som heter Tant

bilar som borde bo i Ankeborg

och kramar som är skräddarsydda och passar alldeles utmärkt

poff till er tjänst!

bara sådär. först ingenting. först bara fina Carnaby street. bara hus och himmel. kanske lite sol och lite moln. men sedan:

poff!




















snöflingor och snögubbar som svävar. som ropar Hallå där! Nu är det jul! och man tänker att Kära nån då! Är den redan här!

och det är den.

den klänger längs hela Oxford street. den gnistrar och blinkar och vill vara finaste diamant. och den sjunger om last christmas och andas vinterluft och smakar mulled wine. och den prasslar med påsar och kartonger och långa snören. den klär sig i rött och grönt och allt som glimmar. och jag tror att den kommer stanna ett tag. till nästa år ungefär. så du kommer också hinna se den. kanske till och med hinna hälsa och säga hej. kanske bjuda hem. bjuda julkatt och mustig öl. man vet aldrig. men man hoppas. för julen är tjusig och himla trevlig.

under ett parasoll

det är där man vill bo när himlen regnar katter och hundar. och helst ska det vara stort som ett hus och bjuda på te och scones. för man vill inte ha sjöar i sina skor och man vill inte ha mascararandiga kinder. och man vill absolut inte bli till is. så det så. för det är söndag och faktiskt helg och den där himlen är inte riktigt klok.

londonvärlden

följ med till londonvärlden!
vi hoppar in i en kappa och snurrar på oss en halsduk. vinden vill rufsa hår och solen vill sola kind. hurra!
vi går förbi skumparken och telefonkiosken och svänger in på Brick Lane. luften är kryddig och mat och indiskt bröd. han med mustaschen kallar dig för Sir och undrar om du är Up for curry. men No thank you, det är du inte. för du ska vidare. du ska förbi grillkiosken och hon med skivorna. och du ska hålla mig i handen och du ska hålla i hatten för att det blåser. och vi ska hitta en buss. en sådan där höghusbuss som tar oss bort från oset och bort från Liverpool street.




















och vi åker och åker och åker och träffar en filur. han har storögon och knappig nos. han säger att han vet allt om trädgårdstomtar och tecknad film. så honom tar vi med såklart!
men nu vi är hungriga. vi vill ha halloumi och hommus och älsklingste. så vi åker förbi han Ben och vi åker förbi museet och cirkusen och reklamblinket. och vi hoppar av någonstans i vimlet.















och där! på bästa frukostklubben, där ska vi äta och mumsa och säga Men gud vad himla gott! och vi ska bli mätta och lite dansiga för att de spelar trevliga Walk the line. och sen ska vi tacka och niga och bocka och kliva ut i solvärlden igen.















och sen ska vi vinka till Kina. och vi ska tycka att det är härligt med röda bollar och vi ska gå och gå och gå. och vi ska kika på krimskrams vid Covent garden och hitta favoritprylar i en affär. och vi ska spana och skratta och känna att Åh! tänk vilken londonvärld som aldrig tar slut och som liksom aldrig slutar vara knasig och som en present. och vi ska fira med att gå till Paul. han fransmannen med kaffet och alla godsaker som man inte kan namnen på.















och vi äter croassiont och pratar broar och eifeltorn och Amelie. och vi tycker om att det är varmt och att högtalarna sjunger sådan där lugnglad engelska på franska.

och sen?

ja, sen är det mörkt. för tiden har sprungit iväg. och himlen har bytt om och människor har blivit vingliga och kalas. och vi vill också bli kalas. inte tårtkalas. mer bubbelkalas och som en sol.




















så. Cheers mate! säger någon och du säger Skål! och jag säger att du är en darling och solölen är god och kall och kvällen är en liten sparv som inte vet vart den ska ta vägen.

och ungefär så kan en londonvärld vara.