hej då aprilhimmel!

för all evighet

jag kom på att jag vill skaffa mig en kamera. en riktig. en bra som förstår sig på mörker. och stark sol. för det finns så himla mycket saker som behöver fångas. som liksom behöver klippas ut och sparas. för all evighet. bladen från körsbärsträden till exempel. och morgonljuset. och dina danssteg. och allt det där andra. det som aldrig får glömmas bort.

Paris

egentligen borde man strunta i att det är en ny jobbvecka och försvinna med tåget till Paris.

spring!

spring! säger londonmänniskorna.
att det liksom är vår. att det är spring i benen och det är det.
alla vill sitta i London Fields på en filt och slänga av sig jackan. äta smarrighet och skåla kall dryck. alla vill bli lite bländade. känna på gräset. känna på värmen. för alla har liksom glömt. den långa tunga vintern har ju suddat ut alla minnen. har ju hängt för som en gammal gardin. alla har glömt hur fantastisk glad man blir när det snöar blomblad från himlen. när det bränner lite på kinderna. när det liksom doftar april om hela världen.
spring! ropar London. och jag springer så fort jag bara orkar.

morgonkopp

Olga de Polga

jo. när jag inte är hemma i skrädderiet är jag hos Olga. hon tycker om sagolika tapeter och världens alla färger.














hon gör alla sina kläder själv. mest klänningar och blommiga kjolar. hon äger inte ett enda par byxor.


















men nyckelringar har hon ungerfär tusen av. jag tycker om dockan.


















och jag tycker om att det doftar vanilj. att dörren är mintgrön. att man kan se en strimla blått utanför fönstret. att hon har fågelburar i taket och att musiken är den allra bästa.

kvällskvist

hej fina bok!

jag är himla förtjust i den här lilla Maskrosbollen. dels för att titeln är fantastisk och dels för att Göran Tunström skriver så härligt. den är enkel och fin och handlar förstås om kärlek. om Bastiano som är ung och förälskad i hela världen. men mest i Rita Karin. Bastiano vill resa. han vill aldrig bli staty och fastna i Köpingen. bli stum som brorsan. han vill blåsa som en maskrosboll i vinden.

"Rita Karin skrattade. Hon har den mjukaste röst som finns. Och längst ut i den rösten sitter ett körsbär"

jag föreslår att du genast blir kompis med Göran Tunström!

jag blir aldrig klar

en sån dag har det varit.
inte riktigt vid ett skrivbord. men vid ett skriv. i ett skriv som är så oändligt att rymden är för liten för att beskriva hur stort det faktiskt är. skrivandet. att det liksom aldrig tar slut. att det inte går att få till en punkt som vill vara punkt för alltid.
jag suddar. tar bort. håller in delete och ser orden ätas upp. skriver om. nytt. ändrar.
jag putsar. blåser liv i gamla dammiga meningar. målar dit ett komma. en replik ett skrik.
jag blir aldrig klar.
det finns alltid ett annat ord. en annan nyans och färg och känsla.
alltid mer att berätta. alltid längre tystnader.
texten har liksom ett eget liv.
man undrar hur länge den orkar andas.