rosett

hon är inte riktigt klok.
över sjuttio år.
sprängande levande.
en paris madame. en rubin. en röd kalufs.
Sonia Rykiel.
stickat och randigt och knasiga sömmar.
tänka sig. jag har precis blivit en soniarosett.

sunday love

söndag i londonvärlden heter sunday love och betyder halloumifrukost och soho och galleri och Paul och maccarone och miljoner skräddarpussar.

Nancy&Frank

himlen är grå. jag är en prick. och jobbet svävar Nancy&Frank.

awemawe

det stod så.
awemawe awemawe awemawe.
på en röd stjärna. på ett litet paket.
det snöade. granen var krimskrams och smyckeskrin. Elvis sjöng. doften var glögg. och julafton stod det i kalendern. på den lilla stjärnan stod det awemawe.
jag fick ett lejon av Mr Skräddare.
jag fick en musikalisk afton.
The Lion King på The Lyceum Theatre.
ikväll smäller det. då blir det lejonshow!
man kan knappt vänta.

vem är förkyld?

vem är inte förkyld.
London går omkring och nyser. halsen rosslar gamla spikar och ögonen immar igen.
hit med vår!
bort med näsdukar och halspastiller och röda nosar.
förstår inte den där bacillfamiljen att vi inte är intresserade av snuvor och elände. kan de inte bara packa sina infektioner och influensor och dra söder ut istället. eller väster. kan de inte bara försvinna från världen ett tag.
lämna oss ifred.
London passar liksom inte i långkalsonger och febrigt öga.
blek kan han vara. vinterblek och lite skör.
men han ska inte ha ett trumset bakom pannan.

happy heart

två tusen. ett hundra. nittio.

hur gör man? hur säger man? hur berättar man i text? i ord i meningar? i bokstäver?
hur får man ner tvåtusenetthundranittio kärleksdagar på papper?
det kan man inte.
det går inte. de är på tok för fladdriga. alldeles för spralliga. de ligger strödda lite varstans. sockrade över världen. söta pärlor som blänker till i sol.
du och jag i tusentals dagar.
jag vet att en ligger i en säng på Ringvägen 135 och är kär upp till himlen. en annan står på Debaser i mörkret och känner hjärtslag mot ryggen. femton andra kisar mot solen i en hunneboträdgård. och minst tusen blinkar över varma koppar. och ungefär hur många som helst hånglar någonstans när ingen ser.
det går inte.
våra dagar har egna vingar.
de bor i regnmolnen. i vårgruset under dina skor. i gräset trädet blomman.
och du bor i mig.

ganska ful

jo.
helg var ganska ful i sitt väder. alltså regndroppig och sol i ungefär en sekund. men helg var fin i sin hatt. den svarta som mr Skräddare fick låna i fredags innan den blev födelsedagspresent till en Julia som fyllde år. och helg var trevlig och givmild och bjöd på både öl och vin och nudelwok på Charlotte street. men helg var lite oartig på lördagsmorgonen och sa att jag skulle jobba klädbutik och vara pigg och körsbär. fast det gick bra för musiken hette The Smiths och The Magic Numbers. och då brukar det oftast gå bra. och sen blev helg snäll igen och gjorde soppa och hommus och knastrigt bröd. och under ett täcke fixade helg en film som var gammal som gatan och himla fånig men ändå lagom när man är tröttnos och har stickiga tår. och helg var en lång sovmorgon och en strimla söndagssol. det ville såklart skräddarna fira med en frukostklubb som bor vid Hoxton square. halloumi och solis och spenat och rostade trekanter. helg vet precis vad som är sådär supergott. och helg vet också att man vill dricka te på Nude. att man vill gå på bio i ett mörker och äta poppis så att det knastrar och hålla skräddarhand så att man blir alldeles varm.
så ändå om helg var lite ful så var den himla fin ändå.

tjugotio

när fröken Skräddare en morgon slog upp sitt öga var tvåtusennio lika bortblåst som höstlövet utanför dörren. historia. hopvikt lite snyggt i en låda under sängen. någon hade suddat ut det. gnuggat såpa med en våt handduk. ätit upp det. mumsat som om det vore en kladdig chokladruta. helt enkelt: tvåtusennio fanns inte mer.
men inga tårar. det finns ju så mycket mer. tvåtusennio är inte hela världen. inte ens halva. bara en liten smula faktiskt.
det nya heter tjugotio om man så vill. jag vet inte om jag vill det.
men jag vill annat. jag vill hälla ut vintern i slasken och ställa fram våren på bordet. om inte annat en lila tulpan bara för syns skull. i väntan.