fredag 18 september 2009

under en lugg


















man kan gömma sig under en lugg och glömma bort att dra gardinen åt sidan och vägra släppa in dagsljuset och solstrimlan och molnsmulan. man kan tycka att armarna är för långa och för tunga och för stora. att skorna är för små. att det skramlar rost om hjärtat. att det rosslar skrot om andetagen. att läpparna är igenklistrade. att huvudet är bångstyrigt och ögonen knasiga.
eller.
eller så kan man blåsa bort långluggen och kasta på sig en fladderkjol och en prickblus och springa ut i höstluften och leta nya gator. nya platser. nya fik och nya hus.
eller gamla. dammiga gamla fönster och nedsuttna soffor. kloka gamla ord i en gammal bok. lyssna på en gammal låt av en gammal man som inte längre finns.
man kan välja.

jag ska krama skräddare!

tisdag 15 september 2009

måndag 14 september 2009

ett år en vecka













att ett år kan kännas som en månad är ingen hemlighet. tiden är en lurifax och så är det med det.
men ändå. ändå blir man så överraskad och inte riktigt klok på tanken att ett år har gått. eller sprungit cyklat rusat svept. liksom hoppat över bäcken utan att man ens hann ropa hej.
poff!
och så bara borta.
inte borttrollat. inte utsuddat och aldrig mer.
inte så.
året finns ju såklart kvar. kanske inte framför, men bakom. i en låda någonstans. i en ficka. en vind. kram kyss croassiont. i tusen bilder. i ord och brev och tänkta tankar. i musik. i halsdukar och regnrockar och hattar.
året försvinner inte.
inte londonåret och inte alla andra år.
ett år i London. ett år och en vecka om man ska vara noga i kanten. och det ska man. om man kan så ska man.
ett år. en vecka.
och jag minns första dagen. stegen och luften. stegen liksom vilsna. luften tjock. trög och storstad. tyngre. och himlen högre upp. husen större. och gatorna längre. allting nytt och bultande och första gången.
men nu.
gatorna utan och innan. att gå utan att blinka. mer van och mer hemma. fast ändå borta. hemma fast borta och någonstans mittemellan. kanske svävande. kanske fågel och fladdriga vingar.
man vet inte så noga.
men man vet att ett londonår ligger bakom och att ett annat ligger framför.

måndag 7 september 2009

moster Skräddare!


















nu och äntligen!
och som vanligt så kan man inte förstå. att det är på verklighetens sanning och att det faktiskt är som det är.
jag är moster!
och självklart så vill man ju vara världens bästa.
fast jag vet inte riktigt hur man gör. fast jag tror att det handlar om att baka kakor, kanske bullar, om att blanda saft och blanda godsaker. att det handlar om dans och sång och gungor. om böcker! stora ord och stora bilder. historier. att det handlar om sagor. om verkligheter och overkligheter. om skratt och tårar. om kärlek. om små små händer och bankande hjärtan. kramar pussar läppar. jag tror att det handlar om moln. om fåglar och blåa himlar. om ösgalet regn. paraplyer och gummistövlar. om röda näsor och röda kinder. vantar mössor varm choklad. filtar och vagnar och vind i håret. sommar höst. jag tror att det handlar om lite allt möjligt. och jag längtar och kan knappt vänta. för jag vill träffa den där lilla hemligheten.
jag vill träffa nu!
min lilla sparv. min lilla lilla blomma.