bland ord och blad

man måste ha ett jobb.
för att kunna dricka den där drinken. den där ölen på det där stället som spelar Belle and Sebastian och The Flaming Lips. man liksom måste för att kunna lyxfrukostera i en söndagssol. för att kunna åka tåg längs röda linjen utan att behöva hoppa hopprep över en spärr. för att kunna ta hem en kjol från en affär som man blir glad och snurrig av. man måste för att kunna se en storfilm på bio eller en småfilm i soffan. för att kunna flyga! kanske till Paris eller till Amsterdams smala kanaler. för att kunna vara lite fri och lite härlig. man måste faktiskt ha en liten slant som trillar ner i fickan lite då och då.
och när jag skriver man så menar jag förstås jag.
det är jag som måste ha ett jobb.
helst nu.
helst bland böcker. bland ord och blad. bland historier och fantasier. och helst innan jag spricker av alla äventyr som ligger och väntar.
roliga jobb! vart är du?

lilla sparv

jag ska i alla fall spendera eftermiddagen med den här lilla krabaten. han har en blond spretig kalufs under hatten och ett yrväder i skorna. det kan man förstå. det är vår och grus och smältande snöhögar lite överallt. såklart att man vill stampa och bli en våt hund. såklart att man vill peta på varenda liten prick som står ut. att man vill jaga katter och gömma sig på trappsteg. att man vill leka tvärtomleken och smaka på nyutslagna blommor. och såklart att man vill göra sin moster lite yr och fladdrig.

som att cykla

att åka över guppiga kullerstenar.
att få hjärtat att slå kullerbyttor i bröstet.
att släppa händerna för en sekund.
att ha ett pirr i magen.
att plinga på någon man känner.
att åka fort fort.
att bli svettig i backen och nästan inte orka.
att få kalla fingrar.
att glida lite i vårgruset.
att nästan flyga.
att ha en fin person på pakethållaren.
att vingla till.
att hålla ut benen.
att känna sig som en vind.

lite så är det faktiskt.
som att cykla.

där kan man bo!

fröken Skräddare sitter på ett litet fik. hon dricker te. hon har en virvelvind i huvudet. av ord och karaktärer och miljöer. ibland vet hon inte hur man gör. hur man skriver. hur man egentligen lever. i en bok alltså. hur man säger och pratar och tänker. ibland blir det bara snurr.
hon sitter på ett fik och tittar ut på gamla hus. hon kan tänka sig att bo där. på våning tre. ha en utsikt, ha ett fönster ut mot södermalm. ha en vas med tulpaner. ha ett kök med mycket ljus. hon kan tänka sig att baka bröd. en limpa med nötter. och kaffe, hon skulle kunna bjuda på kaffe i små trevliga koppar.
fast nu sitter hon på ett fik. Iron And Wine i örat. hon hör ingenting annat. bara musiken. hon försvinner lite då och glömmer bort hur man skriver.

hon Bodil

Södra teatern. kolsvart ute och helt vackert inne. jag och min syster och varsitt glas rött. tredje bänken framför scen. tre rader vinröd plysch. balkonger i guld och högt i tak. vi satt nära. så man kunde se hur hon såg ut i verkligheten. på riktigt. på scen. hon Bodil Malmsten.
två akter och ungefär två timmar. en liten paus för mer vin.
hon var ensam på scen. det var hon och hennes ord. gamla och nya. det var hon och en fåtölj och två travar böcker. en lampa. hon var inte alls ensam. det var hon och allt hon gjort. hon och hennes liv. det var hur mycket fint som helst.
och musik.
hon sjöng faktiskt. inte live men i bakgrunden. tillsammans med sin systerson. Bodil är moster.
jag är också moster. och jag kom på, mitt i allting, mitt i dikten och poesin kom jag på: en sån moster vill jag bli. inspirerande och som hon. som Bodil.

en annan vår, ett annat liv

för precis på pricken två år sedan såg mitt liv ut såhär:














jag och en viss mr Skräddare lärde känna Notting Hill och londonnvåren. vi fick veta att den var blommig och ganska tidig.














att den doftade ljust ljust rosa.














att den var gul och stor och mild och vacker och helt sprillans ny.

små vingar på dina skor

du är skör som en tunn is och jag är rädd om dig.
du blundar när jag tittar.
dom säger att tiden läker alla sår. att det slutar göra ont. att man blir hel tillslut. att det blir bra.
du är bra.
du är hur bra som helst kan du förstå det?
kan du förstå att du är stark. att du är fin. att du aldrig ska titta ner igen, att du ska titta upp.
jag vet att det ligger en sten bakom ditt hjärta.
jag vill hålla dig i handen. sy små vingar på dina skor.
och man kanske inte kan glömma. man kanske inte kan sudda ut. men man kan gå vidare. och jag kan gå bredvid.

hurra!

kalasfredag och en glad liten melodi.
kanske kanske att min mamma vill svänga lite till den här låten. hon fyller liksom år. ungefär trettiotre. och sånt måste man dansa på.

släpp mig aldrig!

gula blommor i fönstret
våren i plast
våren i en regnkappa
vintern längst in i garderoben
vantar mössa och tröjor i ull
jag vill ha en cykel
april i håret
dina händer om midjan
håll om mig!
varma fingeravtryck
och vinden som tar mina ord:
släpp mig aldrig!

(att längta vår)

Vintage Emporium

om man är i London. om man råkar stå på Brick Lane. om man råkar vara sugen på bästa trevliga fik. då ska man svänga in på bacongatan (som låter helt flottigt och carbonara). man ska svänga in där och hoppa fyra trappsteg upp till Vintage Emperium. då hamnar man i min favoritvärld.













varenda liten detalj är gammal som gatan. tavlor och väskor och rostiga cyklar.


















musiken är dragspel och ljuset är dovt. man kan sitta i mjuka fåtöljer eller vingliga stolar. man kan alltid känna sig som hemma. klappa rufsig hund. läsa bok. skriva skriv. man kan kika folk och kika kläder. för de har sånt. kläder från nittonhundratvå. hattar och skor och roliga tjusiga klänningar.













och man kan äta. smörgåsar med getost och soltorkad tomat. man kan dricka kaffe och lyxa kaka. och man kan stanna i flera flera timmar för att man aldrig vill gå hem.

dyra diamant

det var hon som trixade hit mig. hit som i liv. det var hon hela tiden. som bakade flätor i mitt hår. som lärde mig knyta skor, som lärde mig virvla o'boy och dricka te.
min mamma.
hon är ingen tyngdlyftare. fast hon är starkast i världen ändå.
hon har burit på sju busiga ungar. burit tusentals matkassar från Ica. burit hockeytrunkar. burit sorg och burit tunga salta tårar.
hennes hår är långt och svart.
hennes hjärta är stort och rött.
hon brukade läsa böcker när vi var små. läsa sagor med djup röst. hon brukade baka bröd. långa limpor. runda små tekakor. och hon luktade alltid så gott. som en mjuk blommig kofta.
jag kallar henne konstnär. hon kan måla av världen så som den ser ut och så som den inte ser ut. hon kan doppa månen i guld och stänka silver i havet. hon kan gör lite vad som helst.
hon är en söderböna innerst inne.
hon är varm som en sol.
hon är lurig och charmig och knasig och fin och dyr som en diamant.
hon är min blinkande stjärna. (lika mystisk och lika stark).

blunda resten av livet

ballonger är roliga.
pastelliga ballonger på kalas.
luftballonger genom sommarkvällar.
ballongdansen.
vattenfyllda ballonger som nästan håller på att spricka.
ballongkjolar.
ballonger som man kan göra taxar av.
ballonger som flyger.
små ballonger.
ett födelsedagsrum fyllt med ballonger.
det livar alltid upp med lite ballonger.
kan man tro.
fast så är det inte.
att vakna upp med två ögonlock stora som ballonger är inte att rekommendera. du får nedsatt syn. en inbyggd röd ögonskugga. och känslan av att vilja stanna i sängen resten av livet.

solis

det går inte att inte bli helt galen och förtjust i Solsidan.
och det var ungefär det jag ville säga. att Solsidan kan plockas fram tusen gånger om och vara ful och knäpp och helt precis på pricken. en torsdag eller söndag spelar ingen roll. en solig sida är liksom alltid rätt. både för den som har ätit blängsylta och för den som bara vill slänga ett getöga.

bara helt tyst

två dagar utan skriv betyder fullpackat liv. inte en endaste ensam sekund. det betyder att en liten person med busigt hår har varit en kram runt halsen. att en sol har tittat fram och sagt saker om våren. det betyder att en soffa har blivit en säng. att en kind har blivit lite röd av vin. att södermalm ligger utanför fönstret. det betyder minsta sömn. Indigo. kaffe på kaffe. saknad av skräddare. det betyder översvämning av kära återseenden. Södra teatern. snö på marken. en tung resväska i hallen. en lätt känsla i hjärtat.
två dagar utan skriv betyder att ett liv har vänts upp och ner och att det fortfarande går lite vingligt.

ps. det kan också betyda att ett internet har varit stulet och försvunnet.

sista smulan

imorgon tar jag på mig vingarna. då flyger jag hem. idag är sista smulan London. Pritchards road blir Hornsgatan. La Bouche blir Louie Louie. cheers blir skål och allting blir något annat.
det kommer bli konstigt. lite som att rota fram en gammal klänning. det kommer kännas nytt fast gammalt. främmande men samtidigt himla bekant.
två och ett halvt år.
poff!
borta.
känns som om det var igår: tunga väskor på hjul. ny luft, ny himmel. en mage med virvlar och en sprillans stad som fladdrade i vinden.
men på samma gång känns det evighet. avlägset och långt långt borta: Grev turegatan. en brevlåda med våra namn. Ica och fyrans buss. nyponsoppa och grevèost. familjen runt hörnet.
tiden är lurig. den trixar med mitt huvud. gör mig snurrig. spelar flipperkula, spelar spratt.
ibland är den långsam. snigel med hus.
andra dagar är den blixtrande dunder. sätter veckor i brand.
men nu är tiden Stockholm. och London blir ett minne. kanske tio fotoalbum. ett då, ett förut. en station på livslinjen. en hållplats där vi klev av. där vi bodde en stund. där vi levde. där vi växte och blev modiga.
hej då fina stad.

det går en vind över vindens ängar

vädret. jag kan inte sluta prata om vädret.
man säger ofta att väderprat är struntprat. att det är sådant man ordväxlar om med främlingar. med folk som man inte känner så väl. när det liksom inte finns något annat att säga.
usch vad kallt det är! och kallare ska det tydligen bli.
hörde du åskan?
blå himmel! det blir grill ikväll, flinta och hela köret!
fasen! paraplyet blev kvar på bussen! nu är man dyngsur in på bara skinnet.
jo, läste du det? Aftonbladets väderexperter spår att det blir värmebölja i juli.
idag gråter änglarna.
brrrr!














det finns alltid ett väder. oavsett om det är fint eller fult. det bara finns där. ständigt växlande. hela tiden föränderligt.
vädret är det första som händer varje morgon. sätter en prägel, en ton på hur dagen ska bli. sol brukar vara en bra grund. speciellt i sprickan mellan vinter och vår. när det gråa har hängt som en tung rock över axlarna i flera månader. då brukar en strimla solsken funka som en drog. man blir glad och lätt och lite bubblig inombords.














så.
jag kommer fortsätta prata väder. det går liksom inte att låta bli.

(dagens londonväder: våraktig sol. lätta molntussar. skymt av blått. mellanvind. på vissa håll solglasögon. enstaka jeansjackor. och överallt: känslor av dans!

på andra sidan havet

när man inte bor hemma. när man bor borta på andra sidan ett hav eller ett berg. när man måste flyga för att komma tillbaka. eller köra flera hundra mil med bil. då kan man sakna saker och ting. det kan vara en kjol som ligger nedpackad i en låda på någons vind. eller en viss speciell kanelbulle som bara ens mamma kan konsten att baka. det kan vara en sak eller en person. kanske en doft eller ett trevligt ljud.














jag saknar utsikten från Ivar Lo. att sitta i gräset utan skor. att se en strimla vatten bakom staketet. hustaken på andra sidan. kyrktornet. himlen ovanför, och träden och molnen.
jag saknar knäckebröd. hårt bröd som knastrar och smular när man tuggar.
jag saknar biblioteket. nya och gamla och tjocka och tunna böcker i långa rader. att kunna låna hem tjusiga ord helt gratis. att gå runt och bläddra och känna. att ha en oändlighet med historier precis framför näsan.
jag saknar mina syskon. de där fina personerna som känner mig bäst. som kan höra vad jag tänker. som kan krama hårt när det behövs. som liksom är en del av mig.
jag saknar lakrits. att kunna gå ner till affären och fylla en påse med svarta karameller. turkisk peppar, salta grodor, djungelvrål, dödskallar och annat starkt som fräter lite på tungan.
jag saknar Louie Louie och Vurma. deras musik och stil och tanter och gubbar.
jag saknar att cykla utan att riskera att dö.
jag saknar att bläddra i en verklig Dagens Nyheter. en tidning av kött och blod (papper och bläck).
jag saknar små personer som växer lite varje sekund.

I think you should be framed in some fine art gallery

jag har en kamera som får plats i fickan. en kär vän som följer med mig varje dag. som jag fick när jag fyllde tjugofem. som har sett London, Paris och Rom precis som jag.
fast nu vill jag ha en annan.
jag vill göra ett kollage av världen. fånga morgonljuset som det är. solens långsamma kliv över horisonten. jag vill fånga regnet som en kritstrecksrandig kostym. ditt hår när det blåser. vågorna. jag vill kunna fota när himlen är svart. när träden står still eller en fågel som lyfter från marken.
jag vill ha ett kamerahus som har plats för hela våren. alla känslor som svävar däri. alla färger. ett hus som är lagom stort. inte för litet, inte för tungt. en kamera som orkar blinka mitt i natten. som hinner fånga ett tåg eller en lycklig tår.
för jag vill spara. mitt liv och ditt. mina dagar, mina ögons vandringar. klistra in, rama in. jag vill aldrig glömma det som var. det som betydde något. det som kändes, som stod ut. eller det som inte var något märkvärdigt alls. kanske bara fint eller lite fult.
jag vill göra ett lapptäcke av världen.

tusen slag i minuten

jag tänker på henne ibland.
hon var vit och mjuk. hade svarta öron. hade svart kajal runt ögonen. små små tassar och tussig svans. vår kanin. den finaste i världen. hon var alltid varm. andades fort och hade ett hjärta som slog tusen slag i minuten.
jag kanske var nio. Chatarina kanske var tolv. vi tog bussen själva en dag. åkte ända till Skärholmen. hade fjärilar i skorna. gick till djuraffären, nästan flög faktiskt. för vi skulle köpa en kanin. en riktig. med puls och blöt nos.
hon fick heta Bambi. hon blev vår syster, vår lilla hund. hon skuttade över mattorna och halkade runt på köksgolvet. hon hoppade upp i sängarna, tog sig upp i soffan och gömde sig i garderoben.
hon fick ett koppel i sammet.
fick en röd rosett på jul.
kanske miljoner pussar om dagen.
lilla Bambisen, lilla tuss.
jag brukar tänka på henne ibland. sakna den lena pälsen. hennes bruna ögon. ljudet av lätta tassar över golvet och den fuktiga nosen mot min kind.

me love London (part two)

förut var jag ett löv. när jag var ny. när jag var en sprillans filur i London. då var jag blyg. men nu är det annat.
nu är jag hemma.
Pritchards Road är min gata. Broadway Market alldeles runt hörnet. lördagsvimlet. kontrabasmannen. la Bouche med det bästa kaffet och The Dove som serverar jordgubbsöl i kupade glas.
det står London på min adress. England. jag bor bland tegelhusen och tvärtom-trafiken. promenerar längs Themsen och den lilla kanalen. strosar genom oändliga parker. åker tvåvåningsbuss och åker under marken.
jag kan faktiskt förstå vad folk säger.
och jag kan svara i telefon utan att få en hjärtattack.
jag kan sicksacka mellan husen utan att gå vilse.














jag bor här nu. snubblar omkring bland marknader och osiga restauranger. hittar ständigt nya gator, nya caféer. i London finns det alltid mer att se, alltid mer att upptäcka. gallerier och utställningar och hemliga barer. pop up-butiker och spelmän och konserter.
London växer som ett litet barn. sträcker på tårna och har växtverk i benen. sover aldrig.














här finns folk från hela världen. kulturer huller om buller. så mycket fantasi! kontraster. det fula mot det fina. rent och smuts i en enda röra. människor med mäktiga drömmar och en känsla av att allt är möjligt.














jag bor här. i denna virvelvind. andas den tjocka luften. promenerar de ojämna gatorna. blir arg för att de förstör mina klackar! blir glad av röda dörrar. blir förtjust i oändlig vintage och smälter lite av dova pubar.
jag bor här nu.
fast bara en smula till.
(hjälp!)

Rävar och smultron

After Work Broadway Market Covent Garden Drömmar Electricity Fish and Chips Galenskap Hoxton Square Inspiration Joakim Knasbollar Livsviktigt Magiskt Never Ending Oxford Circus Pints Queen Elizabeth Rävar Smultron The Big Issue Underligt Vintage Wicked X-pussar Yum ZzZz Åh! Äventyr Önskebrunnar

frukostklubben

skräddarparet är överförtjusta i att frukostera ute på stan.














varje helg är ett nytt äventyr.














och smakfyrverkeri.














skräddarna är ständigt på jakt efter det bästa kaffet.














och smälter lite av fint porslin.














det är viktigt med färskt bröd.














och ost!


















och man får absolut inte glömma miljön.














det ska gärna vara knasigt och fint och ljust och litet och stort på samma gång.

fröken Rosenquist

jag skulle vilja ha en mormor. min mormor. så som hon ser ut på bild. vitt kort hår. blommiga blusar och knälånga kjolar. guldringar med stenar. pudrade matta kinder och kloka blå ögon.
alltid fin.
hon var alltid uppklädd, min mormor. hon var bestämd, för det har mamma sagt. och hon var alldeles för ung när hon dog.
jag skulle vilja ha en mormor att hälsa på.
kanske tre trappor upp i ett vingligt hus. andra dörren till höger. en liten trång lägenhet med ljusgröna tapeter. porslinsfigurer längs bokhyllan som trängs med inramade äventyr. spetsgardiner och höga fönster. snittblommor och tidningar från nittonhudrasextiosju.
och vi skulle dricka kaffe, hon och jag. ur sköra små koppar. kanske bläddra bland gamla fotografier. prata om förr, om hur Götgatan såg ut. prata om jitterbugg och brylkräm. dricka saft ur höga glas. höra klockan på väggen, höra radion. och hon skulle titta upp i taket och minnas förlovningen. hon skulle skratta och jag skulle bryta av en kant på kanellängden och se den där skimrande lilla pärlan i hennes ögon.
jag skulle vilja ha en mormor som kunde berätta, en mormor med historier. med skolådor fulla av minnen. askar med bokmärken och frimärken. en mormor med djupa ögon och skrynkliga händer.
hon hette Berta Rosenquist, min mormor. hon bodde på söder. hon hade en dotter och en man. hon jobbade som konstnärsassistent. hon hade en tvillingsyster, en tvillingsjäl. Märta och Berta, två röda körsbär på en och samma kvist.
sen vet jag inget mer. sen tar det slut. sen får jag fylla i själv. hitta på. drömma, undra.
min mormor. hur hon var. hur ljus hennes röst kunde bli. hur hon såg ut när hon blev arg. när hon var glad. vad hon tyckte om att äta till frukost och hur hon ville ha sitt kaffe.
helt svart? med socker? grädde? eller tyckte hon bättre om te?
jag vet i alla fall att hon var fin.

du skriker från tårna

hej fågel utanför mitt fönster.
jag har aldrig sett dig. men jag har hört. du kanske är svart, du kanske är vit. fast jag tror inte att du är en svan. jag tror att du är mindre.
stor i orden, liten på jorden.
du har satt en trumpet i halsen. en trasig. en som låter förskräckligt.
du har problem med ditt liv. din sömn. du kan inte sova. ligga tyst och blunda som alla andra. du måste simma runt och skrika.
din fru har lämnat dig. din chef är en trut. din mamma har besvär med höften. kassan börjar sina och maten smakar skräp.
allt är åt helvete.
du skriker från tårna.
misär. sorg. orättvisa.
tar i med vingarna.
vill att hela världen ska höra. tycka synd. bry sig om.
tänka åhhhhhhhh.
du borde skaffa hjälp. lyckopiller eller terapeut. skaffa en hobby, skaffa hund. ta långa friska promenader. äta mer c-vitamin.
du borde packa ner din hals i en väska och sticka till Indien. börja med yoga. börja ett nytt liv. sitta tyst i ett gammalt tempel och meditera.
du borde försvinna från mitt fönster.
din röst är en maskin byggd av gnisslande tågspår.
du borde visa lite hänsyn. tänka på grannarna. du borde tänka på mig och mina öron. min obefintliga sömn.
förlåt, men jag vill att du försvinner ur mitt liv.

mitt hjärta, din adress

mitt hjärta, din adress.
en dag i februari flyttade du in. drog upp rullgardinen och släppte in solen.
du släppte in våren. trots att det fortfarande var vinter. frost och stjärnor på marken. och trots att det rök som cigaretter vid varje andetag.
våren kom tidigt det året. flyttade in med dig.
tulpaner i fönstret och varma trägolv och trippande musik.
vintern smälte.
dropp dropp från taken.
dina läppar, mina hjärtslag.
du flyttade in. började banka livsviktiga melodier. började hålla min hand.
jag blev yr och du blev min.
stanna så länge du vill!

hej då.

igår var sista gången Olga.
aldrig mer elva till sju i en lite butik på Hanbury street.
aldrig mer Jodie med långt mörkt hår. hon som var typisk britt och åt trekantsmackor och chips till lunch. hon som hade en pojkvän som spelade i ett band. hon som älskade David Bowie och tyckte att Morrissey var dryg. hon som köpte cup cakes med choklad.
aldrig mer kunder som inte kan få nog av sin spegelbild. som provar tio klänningar och har all tid i världen. eller kunder som har kommit vilse. som har skägg och trasiga skor och frågar efter rosa shorts till sin fru. eller kunder som pratar tyska och säger sehr schön och vielen dank.














aldrig mer stå i fönstret och se dagen förvandlas.
packa upp blommiga sjalar.
dricka te bakom disken.
skriva hemligheter.
räkna sekunder och minuter.
drömma om prickar.
säga hi och have a good day.
aldrig mer Olga.

precis nu

All Saints på andra sidan gatan. inte gruppen. inte fyra brittiska damer med glansiga läppar. All Saints, butiken. blinkande lampor. affären som samlar på symaskiner från förr. som har priser höga som hus. som har klänningar och kjolar som inte är för mig.
jag ser himlen. en strimla ovanför vägen. att den håller på att ramla ner. tappa sin sol, sin färg. bli mörk och kväll. då blir jag glad. när mörkret har skakat ut sin filt över Hanbury street får jag gå hem. då får jag stänga olgadörren och vrida om låset och slänga väskan över axeln. då får jag promenera hem.
men inte nu.
först två timmar Olga de Polga. fågelburar i taket och väskor på golvet. väggar med fåglar och trånga hyllor med prylar. korgar fyllda med sjalar. och människor. mest utanför. klackar mot trottoaren. snabba blickar genom fönstret. gömda öron. tunga kassar från Tesco. och cyklar. smala vingliga däck. trasiga lampor och tysta plingor.
jag lyssnar på Fionn Regan. lugna försiktiga låtar. jag tänker. mina tankar spretar åt olika håll.
halloumi. när den är grillad.
Lena Nyman. att hon inte finns.
te. det med blåbär från Organic store.
musik. att man bäddar in minnen i ljud.
och klockan: bli sju!
ungefär så ser det ut alldeles nu.

kärlek på engelska

i London är man älskling med alla.
thank you darling säger skomakaren.
varje dag är man kärlek och honung och sötnos.
man är kär i alla brev.
dear skriver banken. kära Caroline, kära kund.
i London kan man vara excellent på att betala kontant.
are you paying cash?
excellent madam! splendid sir!
komplimangerna regnar som katter och hundar.
marvelous! perfect! loveley!
i London spelar det ingen roll om man är ny. om man är morgontrött och tittar ner marken. om man inte har en endaste vän.
alla slänger kärlek ändå.
en främling kan pussa kind innan dörren stängs. en kollega kan önska lots of love på födelsedagen och plötsligt är man babe med chefen.
vad säger man då till en riktig kärlek?
till sin pojkvän, sin fru, sin allra bästa vän?
finns det något kvar i love? finns det hjärtklapp och rodnad? finns det darriga händer och blyga ögon?
finns det kärlek på riktigt. på liv och död. finns det en sån kärlek på engelska?
en kärlek som inte är sliten och blek.

alla sover

kanske är det därför.
för att jag tänker för mycket. på då nu sen. att det är därför som jag inte kan sova.
eller för att en fågel har satt ett gnissel i halsen.
kanske för att stormen. blåsten vinden. att taket håller på att åka av.
eller för att tiden. att den går. att den försvinner.
jag vill sova för att jag kan.
men jag kan inte.
just idag behöver jag inte gå upp.
söndag.
alla sover. inte jag och fågeln. det ljusnar och jag tänker för mycket.
jag borde läsa om världen. eller en bok. jag borde skriva. gå upp. på riktigt. vara tidig.
eller blunda.
borde försöka en gång till. stänga av gnisslet. slockna. andas djupt och långsamt. vara en boll under täcket.

me love London

först kände jag mig vilsen. helt ny och förvirrad. bankhusen var höga och blanka och jag tänkte New York fast en lillebror. jag tänkte att jag var en prick. en smula bland alla miljoner människor. tänk hela Sverige inklämt i en enda stad. nio miljoner under samma himmel.
och gatorna var bredare. bussarna var högre och rödare. luften var trög och bilarna körde på fel sida. look right stod det på marken. med stora vita bokstäver. look left.
look out for your life!
vill du leva: titta åt fel håll!














och jag gick den där första tiden. genom den nyaste staden. mellan storhus och småhus. tegelsten och spegelblanka viktigheter. med karta och trötta fötter.
gick och gick och gick.
på gator som aldrig tog slut. kände mig liten. kände mig på låtsas.
bor jag här?
tunnelbanekartan som en tallrik spaghetti.
gator som aldrig är raka.
människor med annat språk.
bor jag verkligen här?
det var i början.
några veckor av snurrigt huvud och vilsna skor. när jag bara såg kedjor rassla och trängas: Starbucks Costa Nero. innan jag hittade Nude och Yamchaa. innan jag lärde känna buss åtta och Spitalfields market. innan jag kunde säga hello utan att få hjärtdarr och röda kinder.
det var då.
nu är det annat.
men det ska jag berätta om en annan gång.