först kände jag mig vilsen. helt ny och förvirrad. bankhusen var höga och blanka och jag tänkte New York fast en lillebror. jag tänkte att jag var en prick. en smula bland alla miljoner människor. tänk hela Sverige inklämt i en enda stad. nio miljoner under samma himmel.
och gatorna var bredare. bussarna var högre och rödare. luften var trög och bilarna körde på fel sida. look right stod det på marken. med stora vita bokstäver. look left.
look out for your life!
vill du leva: titta åt fel håll!
och jag gick den där första tiden. genom den nyaste staden. mellan storhus och småhus. tegelsten och spegelblanka viktigheter. med karta och trötta fötter.
gick och gick och gick.
på gator som aldrig tog slut. kände mig liten. kände mig på låtsas.
bor jag här?
tunnelbanekartan som en tallrik spaghetti.
gator som aldrig är raka.
människor med annat språk.
bor jag verkligen här?
det var i början.
några veckor av snurrigt huvud och vilsna skor. när jag bara såg kedjor rassla och trängas: Starbucks Costa Nero. innan jag hittade Nude och Yamchaa. innan jag lärde känna buss åtta och Spitalfields market. innan jag kunde säga hello utan att få hjärtdarr och röda kinder.
det var då.
nu är det annat.
men det ska jag berätta om en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar