jag skulle vilja ha en mormor. min mormor. så som hon ser ut på bild. vitt kort hår. blommiga blusar och knälånga kjolar. guldringar med stenar. pudrade matta kinder och kloka blå ögon.
alltid fin.
hon var alltid uppklädd, min mormor. hon var bestämd, för det har mamma sagt. och hon var alldeles för ung när hon dog.
jag skulle vilja ha en mormor att hälsa på.
kanske tre trappor upp i ett vingligt hus. andra dörren till höger. en liten trång lägenhet med ljusgröna tapeter. porslinsfigurer längs bokhyllan som trängs med inramade äventyr. spetsgardiner och höga fönster. snittblommor och tidningar från nittonhudrasextiosju.
och vi skulle dricka kaffe, hon och jag. ur sköra små koppar. kanske bläddra bland gamla fotografier. prata om förr, om hur Götgatan såg ut. prata om jitterbugg och brylkräm. dricka saft ur höga glas. höra klockan på väggen, höra radion. och hon skulle titta upp i taket och minnas förlovningen. hon skulle skratta och jag skulle bryta av en kant på kanellängden och se den där skimrande lilla pärlan i hennes ögon.
jag skulle vilja ha en mormor som kunde berätta, en mormor med historier. med skolådor fulla av minnen. askar med bokmärken och frimärken. en mormor med djupa ögon och skrynkliga händer.
hon hette Berta Rosenquist, min mormor. hon bodde på söder. hon hade en dotter och en man. hon jobbade som konstnärsassistent. hon hade en tvillingsyster, en tvillingsjäl. Märta och Berta, två röda körsbär på en och samma kvist.
sen vet jag inget mer. sen tar det slut. sen får jag fylla i själv. hitta på. drömma, undra.
min mormor. hur hon var. hur ljus hennes röst kunde bli. hur hon såg ut när hon blev arg. när hon var glad. vad hon tyckte om att äta till frukost och hur hon ville ha sitt kaffe.
helt svart? med socker? grädde? eller tyckte hon bättre om te?
jag vet i alla fall att hon var fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar