det var hon som trixade hit mig. hit som i liv. det var hon hela tiden. som bakade flätor i mitt hår. som lärde mig knyta skor, som lärde mig virvla o'boy och dricka te.
min mamma.
hon är ingen tyngdlyftare. fast hon är starkast i världen ändå.
hon har burit på sju busiga ungar. burit tusentals matkassar från Ica. burit hockeytrunkar. burit sorg och burit tunga salta tårar.
hennes hår är långt och svart.
hennes hjärta är stort och rött.
hon brukade läsa böcker när vi var små. läsa sagor med djup röst. hon brukade baka bröd. långa limpor. runda små tekakor. och hon luktade alltid så gott. som en mjuk blommig kofta.
jag kallar henne konstnär. hon kan måla av världen så som den ser ut och så som den inte ser ut. hon kan doppa månen i guld och stänka silver i havet. hon kan gör lite vad som helst.
hon är en söderböna innerst inne.
hon är varm som en sol.
hon är lurig och charmig och knasig och fin och dyr som en diamant.
hon är min blinkande stjärna. (lika mystisk och lika stark).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar