om man är i London. om man råkar stå på Brick Lane. om man råkar vara sugen på bästa trevliga fik. då ska man svänga in på bacongatan (som låter helt flottigt och carbonara). man ska svänga in där och hoppa fyra trappsteg upp till Vintage Emperium. då hamnar man i min favoritvärld.
varenda liten detalj är gammal som gatan. tavlor och väskor och rostiga cyklar.
musiken är dragspel och ljuset är dovt. man kan sitta i mjuka fåtöljer eller vingliga stolar. man kan alltid känna sig som hemma. klappa rufsig hund. läsa bok. skriva skriv. man kan kika folk och kika kläder. för de har sånt. kläder från nittonhundratvå. hattar och skor och roliga tjusiga klänningar.
och man kan äta. smörgåsar med getost och soltorkad tomat. man kan dricka kaffe och lyxa kaka. och man kan stanna i flera flera timmar för att man aldrig vill gå hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar