en sån dag har det varit.
inte riktigt vid ett skrivbord. men vid ett skriv. i ett skriv som är så oändligt att rymden är för liten för att beskriva hur stort det faktiskt är. skrivandet. att det liksom aldrig tar slut. att det inte går att få till en punkt som vill vara punkt för alltid.
jag suddar. tar bort. håller in delete och ser orden ätas upp. skriver om. nytt. ändrar.
jag putsar. blåser liv i gamla dammiga meningar. målar dit ett komma. en replik ett skrik.
jag blir aldrig klar.
det finns alltid ett annat ord. en annan nyans och färg och känsla.
alltid mer att berätta. alltid längre tystnader.
texten har liksom ett eget liv.
man undrar hur länge den orkar andas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar