jag är himla förtjust i den här lilla Maskrosbollen. dels för att titeln är fantastisk och dels för att Göran Tunström skriver så härligt. den är enkel och fin och handlar förstås om kärlek. om Bastiano som är ung och förälskad i hela världen. men mest i Rita Karin. Bastiano vill resa. han vill aldrig bli staty och fastna i Köpingen. bli stum som brorsan. han vill blåsa som en maskrosboll i vinden.
"Rita Karin skrattade. Hon har den mjukaste röst som finns. Och längst ut i den rösten sitter ett körsbär"
jag föreslår att du genast blir kompis med Göran Tunström!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar