mer vind och mer saga

kom sa mr Skräddare en dag, kom så tågar vi till Brighton.
och det gjorde vi.
maj hade precis vaknat och luften var vind och nästan halsduk men ändå inte. marken var grön och blommig och jag var prick.
vi satt bredvid. han och jag. bredvid varandra och tittade ut på englandvärlden som ramlade förbi. nittio minuter, sedan var vi där.
Brighton.
en annan luft och en annan vind. mer hav och mer saga.














solen var där.














och drakmannen.














och den grönsnygga bussen.














men vart är ölen då, undrade mr Skräddare.














kom, sa jag.
och strandgruset krasade sådär somrigt härligt under skorna och måsarna skrek och håret blåste fladderblås.
kom så ska jag visa dig!














och lite längre bort. mellan småhusen och skuggorna. bland turistfötter och ballonger. där på ett runt litet bord. där stod skräddarölen och bubblade och väntade.














och vi skålade och klirrade och pratade om hur fint det är. om hur himla mysigt och härligt Brighton är. om hur somrigt det är. färgfint. lugnt och vims på samma gång. och vi sa hej hav! hej himmel! hej friskluft och promenad!

och sen. sen blev det mer öl och mer Brigthon och mat och mums och mörker och nästan natt. sen blev det tid för oss att tåga hem.

dit åker vi igen, sa mr Skräddare.
kanske redan imorgon, sa jag.
kanske, sa han.