en sockerpärla

man kan vakna upp en morgon och komma på att man är en smula. en liten prick. en sockerpärla från en kakdröm. man kan titta ut genom ett fönster och tro att man sover. man kan se tegelväggar utan slut. gråduvor och spår av regn. man kan klia bort sömnögon och hoppa in i en kjol. man kan smyga sig ut. smyga sig förbi hon med sångdrömmar och förbi han som inte vill veta av att det kostar att bo. man kan smyga ut från den fulklädda trappan och hitta en sol. man kan kisa. man kan gå och gå och gå. man kan tycka att husen är för stora och man kan tycka att bussarna är för röda. man kan tycka att alla har slips. att alla skyndar. att alla bilar heter taxi. man kan gå. man kan bli snurrig och nästan febervarm. nästan sjuk. nästan svimyr och lite blek. man kan rusa in på ett fik. hitta en kaffe och ett fönster. en soffa. en musik. man kan tjuvlyssna på en granne och inte förstå. känna sig vilsen och som en snigel utan hus. man kan blunda och komma på att det är så det är.

att man är ny. men att det är ganska härligt och lite läskigt på samma gång.