slips löv och vin

fröken Skräddare kom på att ett jobb är en bra ska att ha. och gärna ett jobb som är trevligt. ett jobb som handlar om kläder och människor.
så.
hon kladdade ner rosa ord på lila papper och berättade lite hemlisar om sig själv. om att hon tycker om prickar och cappuccino. att hon aldrig får nog av klänningar och att hon kan bli kär i nya ord.
och sen.
sen kastade hon ut lapparna i sådana där butiker som verkade slarviga och stiliga på samma gång. som hade fjärilar i fönstret. som hade stora färgglada lampkronor i taket. som var små och nästan tusen år gamla.
butiker med olika kläder.
tills lapparna tog slut.
sen ramlade hon ner i en fåtölj för att pusta ut. för att dricka te. äta kaka och vila fot.
men inte länge.
telefonen ringde. och fröken Skräddare blev ett löv. ett sådant där som skakar och inte kan sitta still. som nästan inte vågar svara för att rösten kanske har tagit slut.
ett sådant löv blev hon.
men fröken Skräddare tog ett djupt andetag och blundade.
tänkte: jag måste! jag måste!
hon svarade.
hjärtat slog kullerbyttor förstås. kinderna blev jordgubbar och rösten var lite vinglig.
men.
hon gjorde det. hon gick på intervjusak. hon låtsades som om hon kunde allt i hela världen. och samtidigt som hon hade ett kaos i bröstet sa hon Yes of course, när han chefen frågade om hon kunde börja jobba redan nästa dag.
Tomorrow, sa han. Yes of course, sa hon.
och hon började. började som ett litet löv bland alla nya människor och skjortor och randiga slipsar. bland dyra väskor och höga skor. bland knasiga kunder och förvirrande lager. bland byxor och kappor och kjolar.
blev bjuden på After work. rött vin och kladdig ost. blev varm i kinden.
glömde liksom bort att vara löv.
och nu.
nu har hon ett jobb. och alldeles snart har hon en liten peng i sin tjusiga portmonä:














lilla Prick.