och så var det det där med tiden igen. att den envisas med att flyga. liksom irra iväg som en vilsen ballong. man får skylla på den helt enkelt.
tiden.
det är tiden som gör att fröken Skräddare inte har skrivit. allt är tidens fel. den stular ord och den stular te och kaffe och sovmorgon. tiden är lurig. den är falsk och inte att lita på. den är ingenstans och överallt. och jämt ska den ha så fruktansvärt bråttom.
humpf!
jag ska inte låta mig luras. jag ska ha mina minuter och timmar. jag ska ha mina promenader och jag ska läsa mina böcker.
tiden är en dumsnut som inte förstår sig på att leva i lugn och ro. här och nu. liksom i stunden och sekunden.
tiden borde sätta sig och vila en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar