bland ord och blad

man måste ha ett jobb.
för att kunna dricka den där drinken. den där ölen på det där stället som spelar Belle and Sebastian och The Flaming Lips. man liksom måste för att kunna lyxfrukostera i en söndagssol. för att kunna åka tåg längs röda linjen utan att behöva hoppa hopprep över en spärr. för att kunna ta hem en kjol från en affär som man blir glad och snurrig av. man måste för att kunna se en storfilm på bio eller en småfilm i soffan. för att kunna flyga! kanske till Paris eller till Amsterdams smala kanaler. för att kunna vara lite fri och lite härlig. man måste faktiskt ha en liten slant som trillar ner i fickan lite då och då.
och när jag skriver man så menar jag förstås jag.
det är jag som måste ha ett jobb.
helst nu.
helst bland böcker. bland ord och blad. bland historier och fantasier. och helst innan jag spricker av alla äventyr som ligger och väntar.
roliga jobb! vart är du?

lilla sparv

jag ska i alla fall spendera eftermiddagen med den här lilla krabaten. han har en blond spretig kalufs under hatten och ett yrväder i skorna. det kan man förstå. det är vår och grus och smältande snöhögar lite överallt. såklart att man vill stampa och bli en våt hund. såklart att man vill peta på varenda liten prick som står ut. att man vill jaga katter och gömma sig på trappsteg. att man vill leka tvärtomleken och smaka på nyutslagna blommor. och såklart att man vill göra sin moster lite yr och fladdrig.

som att cykla

att åka över guppiga kullerstenar.
att få hjärtat att slå kullerbyttor i bröstet.
att släppa händerna för en sekund.
att ha ett pirr i magen.
att plinga på någon man känner.
att åka fort fort.
att bli svettig i backen och nästan inte orka.
att få kalla fingrar.
att glida lite i vårgruset.
att nästan flyga.
att ha en fin person på pakethållaren.
att vingla till.
att hålla ut benen.
att känna sig som en vind.

lite så är det faktiskt.
som att cykla.

där kan man bo!

fröken Skräddare sitter på ett litet fik. hon dricker te. hon har en virvelvind i huvudet. av ord och karaktärer och miljöer. ibland vet hon inte hur man gör. hur man skriver. hur man egentligen lever. i en bok alltså. hur man säger och pratar och tänker. ibland blir det bara snurr.
hon sitter på ett fik och tittar ut på gamla hus. hon kan tänka sig att bo där. på våning tre. ha en utsikt, ha ett fönster ut mot södermalm. ha en vas med tulpaner. ha ett kök med mycket ljus. hon kan tänka sig att baka bröd. en limpa med nötter. och kaffe, hon skulle kunna bjuda på kaffe i små trevliga koppar.
fast nu sitter hon på ett fik. Iron And Wine i örat. hon hör ingenting annat. bara musiken. hon försvinner lite då och glömmer bort hur man skriver.

hon Bodil

Södra teatern. kolsvart ute och helt vackert inne. jag och min syster och varsitt glas rött. tredje bänken framför scen. tre rader vinröd plysch. balkonger i guld och högt i tak. vi satt nära. så man kunde se hur hon såg ut i verkligheten. på riktigt. på scen. hon Bodil Malmsten.
två akter och ungefär två timmar. en liten paus för mer vin.
hon var ensam på scen. det var hon och hennes ord. gamla och nya. det var hon och en fåtölj och två travar böcker. en lampa. hon var inte alls ensam. det var hon och allt hon gjort. hon och hennes liv. det var hur mycket fint som helst.
och musik.
hon sjöng faktiskt. inte live men i bakgrunden. tillsammans med sin systerson. Bodil är moster.
jag är också moster. och jag kom på, mitt i allting, mitt i dikten och poesin kom jag på: en sån moster vill jag bli. inspirerande och som hon. som Bodil.

en annan vår, ett annat liv

för precis på pricken två år sedan såg mitt liv ut såhär:














jag och en viss mr Skräddare lärde känna Notting Hill och londonnvåren. vi fick veta att den var blommig och ganska tidig.














att den doftade ljust ljust rosa.














att den var gul och stor och mild och vacker och helt sprillans ny.

små vingar på dina skor

du är skör som en tunn is och jag är rädd om dig.
du blundar när jag tittar.
dom säger att tiden läker alla sår. att det slutar göra ont. att man blir hel tillslut. att det blir bra.
du är bra.
du är hur bra som helst kan du förstå det?
kan du förstå att du är stark. att du är fin. att du aldrig ska titta ner igen, att du ska titta upp.
jag vet att det ligger en sten bakom ditt hjärta.
jag vill hålla dig i handen. sy små vingar på dina skor.
och man kanske inte kan glömma. man kanske inte kan sudda ut. men man kan gå vidare. och jag kan gå bredvid.