jag flög. med röd favoritportfölj.med knasiga rim och små små paket. med ett helt hjärta bankande av längtan. jag flög över frusna skogar och suddiga sjöar. bort från London. från Starbucks och Liverpool street. bort från allt det där nya till allt det där gamla fina.till sköna söder.hornsgator och götgator.slussar och båtar. katter och bullar. kramar och tusen pussar.
och poff! så var allt som vanligt igen fast ändå inte.
man var borta fast ändå hemma.
man var en ny i något gammalt.
en gammal i något nytt.
man var en skräddarfröken i en julsnurrig dröm.
ungefär så.
och lite såhär såg det ut:
nattkatter från en sis.
den snyggaste granen i stan stod och blinkade och låtsades som om det snöade.
årets tjusigaste paketmakare heter Catherine.
det bjöds på spökpromenad i en vinternatt.
fast har man Thommyvakt behöver man inte vara ett dugg rädd.
och sedan blev det såklart lite svampar och gott på en fruängsgata.
och på ett kakkalas som inte var av denna värld dök den här sockerkringlan upp.
Helena bjöd på fruktdröm.
och årets sista Marie Laveau skålades med:
käraste syster Söt. (och Mr Skräddare och Mr K såklart)
och sen. sen skulle årets sista soppa kokas ihop.
Arne skulle få en rosett.
skräddarparet ingick blomskap
och någon gång innan tolv hade Kristian förvandlats till en discopingla.
la la Linda blev förstås förskräckt och gömde sig bakom närmsta goda rödhet.
och årets sista mumsighet var kanske också årets bästa.
och tänka sig att gamla fina stan ville följa med till tvåtusennio. vilken tur.
och vilken himla tur igen att Louie Louie fortfarande serverar frukosthärlighet på schacksnygga bord.
skål! sa Mr Skräddare.
och hej då! sa jag och vinkade och tänkte att kära nån då vad tiden jämt ska rusa alldeles för himla fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar