Oliva och de andra

har jag berättat om alla kannor. om hur fina och fantastiska de är. hur glad man blir. hur liksom lycklig man blir när man får låna dem en stund.

om inte så ska jag göra det nu.

kannor är härligheter. speciellt om de har te i sig. sen får de klä sig och se ut hur bäst de vill. de får vara färgglada eller färgledsna, stora eller små, prickiga eller rutiga. jag gillar dem allihop! och teet smakar så himla mycket bättre om det får bo i en kanna en stund. det blir nästan lite magiskt.

här ett par kannor som jag har träffat på:














fina Oliva.


















stiliga Franz.














kära Madeleine.














och trevliga Tant Brun.