fröken Klipp

jag känner henne väldigt väl. hon fröken Klipp. hon sprang in i mitt liv redan på åttiotalet. som en katt. rusade in som en katt och jamade och klöste och hade sig. hon var envis och bestämd redan på den tiden. fröken Klipp. farlig med både ord och sax. jo minsann. det vill jag lova!
men numera. istället för att klippa ut klippdockor så klipper hon hår. både långa och korta. krulliga och raka och sneda. både mitt och ditt och både en och fem gånger. hon klipper till utan att blinka! KLIPP! så är det klippt! inte kört. inte slutet och helvetet. nej nej. precis tvärtom. himmelriket och paradiset. där hon har klippt fram blir världen en vackrare plats. den blir snyggare och liksom lite trevligare. för hon kan hon. fröken Klipp. hon kan sin sax och hon kan den utan och innan. och kom inte här och säg någonting annat för så är det.
fröken Klipp är en klippa!
men hon är också en pärla och en diamant för oss som känner henne väl. och jag. jag känner henne väldigt väl. vi fröknar håller liksom ihop. vi kanske inte håller i hand jämt och ständigt men vi håller takt och ton. det gör vi och det tänker vi göra så länge det finns stjärnor på himlen.
eller hur? eller hur fröken Klipp visst är det så?

strandpojkar

eftersom londonhimlen fortsätter smälta och eftersom vi badar i solstänk och tjusiga juli behöver vi strandpojkar som sjunger om surfiga flickor.

lika som bär

vem är egentligen lilla molntuss och vem är egentligen Thommy?
båda lika drömmande och fulla av längtan. och båda lika unga och liksom uppsnärjda i det blå. lika förväntansfulla och lika milda och bedjande.
molntuss. thommytuss. svävande.
lika som bröder. som blommor och skor.
lika som bär.

hundra grader sol

och när det är det. hundra grader som idag. då kan man bara umgås med bokstäver och körsbär. och det har man såklart inget emot!

tågeri

adjö adjö mr Skräddare! och ha en alldeles förträfflig dag i Bristol!
och du, glöm inte att hälsa Banksy och havet och måsarna!
(och glöm absolut inte att komma hem)

stjärnfall

man kan inte riktigt förstå. att han den där stjärnmannen. han med dansstegen och sångrösten. med klädstilen och pophatten. man kan absolut inte förstå att han har ramlat. men det har han. och man får hoppas att han hamnar på en annan himmel i en annan värld med andra hattar och handskar och snurrar.

torsdagskvist

jo. om man inte vet vad mad ska göra av en tordagskvist så kan jag berätta:

man ska antingen packa en korg full med godsaker (ost kex vin och druvor) och bege sig till näsmsta fina plats med bästa fina sällskap. sedan ska man sitta där på en filt och komma på att sommarkvällar kan vara bland det tjusigaste som finns.

eller:

spring till närmsta videobutik och hyr bästa The Darjeeling Limited. man blir glad och kär i både resväskor och musik.

här är ett smakprov: