att bara stå där och vänta. helt staty och förstelnad och förlamad. liksom fastna i sig själv, i en tanke eller helt fel ögonblick. att glömma bort att vakna och ta en annan väg med andra skor. att glömma bort vem man är och varför.
att bara klibbas fast.
trots att världen ropar, trots att solen nästan hinner smälta över axlarna och trots att det gör ont. att hjärtat håller på att banka sig ut. håller på att lämna. kanske fly? trots att hjärtat håller på att gå sönder.
och ändå står man där.
utan mun och ögon, utan händer och fötter.
utan tankar och viljor.
man står där. huvudet bly av bitterhet.
bara för att man har glömt hur man gör.
liksom glömt bort.
suddat ut.
hur det var man egentligen ville leva.
men jag vill inte. hon fröken Skräddare vill inte klibbas fast. liksom fastna i för tunga skor. hon vill springa! hon vill springa vilse och springa rätt! hon vill aldrig stå still. aldrig bli sten och träd. hon vill bli andfådd och yr!
så snäll kittla henne om hon väntar för länge! kittla henne levande igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar