det är hon fröken som ser skräddarryggen försvinna mellan bladen. kom tillbaka snart viskar hon och kisar mot solen. himla himla snart. för lägenheten i londonvärlden är liksom inte gjord för en person. den är gjord för två. precis som bordet och balkongen och sängen. precis som fröken Skräddares armar.
men han mr Skräddare hör inte. han är redan påväg bort.
och helt tyst blev det.
bara trafiken utanför skräddarfönstet. bara vinden i träden och liksom tyst.
och ensamt blev det.
en kopp te. en kaka och en liten liten vindruva. ingenting är sig likt. himlen är för mörk och luften är alldeles för kall.
humpf! tänker hon och räknar dagarna.
en två tre fyra fem och nästan sex dagar.
och det låter ju som om ingenting. men det känns. lite överallt faktiskt.
men så kommer hon på boken! hon har ju boken att försvinna i. och hon har ju musiken och skriveriet. hon kan ju försvinna lite hon med.
och det är precis det hon gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar