sprillans nya

jag ska få tre nya vänner. himla små och himla snart. tre äpplen höga, för det har Kristian sagt, att de kommer vara tre äpplen höga. kanske fyra. men inte högre än så.
tre sprillans nya vänner.
ingen av dem kan springa och ingen av dem kan gå. de kan inte äta kakor och inte knapra chips. inte hoppa hopprep och inte bolla boll.
men de kan skratta. hålla hand och sova sov. och sparka. och skrika. och de kan bli arga och röda och lite skrynkliga.
och jag vet att de kan prata. kanske inte första dagen. men sen. efter ett tag. att de kan säga saker som man inte förstår. att de har ett eget språk. egna ord och egna ljud.
tre nya vänner.
fast jag vet inte vad de heter och inte om de gillar sol. om de tycker om att flyga flygplan eller om de har för stora skor.
jag vet nästan ingenting.
bara att de är söta och himla himla små. och att de är påväg. att de kommer med storken eller sparven. att de kommer innan sommaren, innan sommarhimlen rinner ut. innan hösten och löven. att de kommer innan mörkret, det vet jag.

och jag vet att jag vill ha dem nu!
skynda er!

midsommar

man kan knyta blomkrans av blommig fantasi.
och man kan sjunga knaseri.
man kan hoppa groda. kanske på en äng kanske i en säng.
och man kan drömma drömprins och bugga med en vind.
och man kan hitta skrattet i en rosig kind.
man kan träffa solen. kanske regnet kanske molnet.
man kan vara kjol och trolleri.
och man kan känna doft av bageri.
man kan äta bär från någons mage och hitta sånger i en ask.
man kan dansa. kanske snurra kanske hurra.
och man kan falla pladask.
för midsommar.
för det har jag gjort.

kära hjärtaness!

Sivan har bestämt sig för att komma över igen. ta flyget ända från Stockholm. packa packsäcken full av blusar och knälånga kjolar. och jag sa det att glöm inte korsorden! det sa jag. för man vet aldrig med de där flygmaskinerna. det kan ta tid. och det blir till att vänta och vänta. jag vet precis hur de är. plåtfåglarna!
joho då.
jag säger då det. nu blir det till att stryka söndagskjolen och lägga ut finduken. lägga upp håret och pudra näsan. sånt här besök får man inte var dag inte. nej då. Sivan är fin i kanten. silvret ska putsas och hyllan ska dammas. så är hon, min Sivan. och en slät kopp kaffe ska hon ha när hon kommer. annars blir hon som tokig.
nej nu har jag inte tid att sitta här och pladdra som en annan. nu är det bäst att jag får någonting gjort. hon kommer ju snart. och herre min gud, småkakorna! sju sorters kakor ska gräddas och inte nog med det. rulltårtan och mandelkringlorna. nej nu har jag att stå i!

/Rut

rosa

man vill egentligen att himlen ska vara rosa och inte grå och tung. man vill ju att den ska vara juni. för man vet att den kan om den vill.
men istället får man vara rosa själv. och lyssna på Camera Obscura. trumma lite med foten. äta äpplen och läsa bok. och man behöver inte låtsas som om det regnar. för det gör det ändå.

juni i handen

någon sa att det är juni. sommarjuni. att junivinden och junisolen är här.
att det är tjugo grader värme och kjol och sandal.
det kan man inte riktigt tro på.
för nyss. nästan igår var det ju vinter. kallt och frost och darriga händer. vantar och mössor och milslånga halsdukar.
nyss var det kängor. röda näsor och blanka ögon.
men inte längre.
för någon sa att det är juni. den tredje. att man kan gå barfota på gräset. att man kan dricka saft på balkong och äta glass på en bro. någon sa att man kan ha linne utan att frysa. att man kan bo på en filt en hel kväll. att man kan räkna junimoln. sparka boll och springa spring.
och någon sa att man måste vara himla försiktig. att man måste hålla juni i handen. bjuda på kaffe och kaka. prata strunt och trams. annars rusar hon iväg. fort som vinden. och det vill man ju inte nu när hon äntligen har kommit.

ledigheten

du vet den där trevliga saken som hälsar på lite då och då. den är hos mig nu. den säger att jag inte behöver jobba. att jag får sova precis så länge som jag vill. och den säger att jag får bo på ett fik hela dagen. dricka te. skriva skriv och läsa bok. drömma dröm och tänka sommar.
jag är galen i ledigheten!
jag skulle helst vilja ta med den till The O-bar och den randiga fåtöljen. den som är finast på hela stället. den som står på andra våningen och är hämtad från en fantasi.
och där skulle vi sitta. jag och ledigheten. dricka rött och skriva brev.
och hej käraste, skulle jag skriva. kom till den randigaste fåtöljen nu på sekunden! jag och ledigheten väntar ju.
och du skulle komma. och vi skulle vara sådär härligt lediga tillsammans.

mer vind och mer saga

kom sa mr Skräddare en dag, kom så tågar vi till Brighton.
och det gjorde vi.
maj hade precis vaknat och luften var vind och nästan halsduk men ändå inte. marken var grön och blommig och jag var prick.
vi satt bredvid. han och jag. bredvid varandra och tittade ut på englandvärlden som ramlade förbi. nittio minuter, sedan var vi där.
Brighton.
en annan luft och en annan vind. mer hav och mer saga.














solen var där.














och drakmannen.














och den grönsnygga bussen.














men vart är ölen då, undrade mr Skräddare.














kom, sa jag.
och strandgruset krasade sådär somrigt härligt under skorna och måsarna skrek och håret blåste fladderblås.
kom så ska jag visa dig!














och lite längre bort. mellan småhusen och skuggorna. bland turistfötter och ballonger. där på ett runt litet bord. där stod skräddarölen och bubblade och väntade.














och vi skålade och klirrade och pratade om hur fint det är. om hur himla mysigt och härligt Brighton är. om hur somrigt det är. färgfint. lugnt och vims på samma gång. och vi sa hej hav! hej himmel! hej friskluft och promenad!

och sen. sen blev det mer öl och mer Brigthon och mat och mums och mörker och nästan natt. sen blev det tid för oss att tåga hem.

dit åker vi igen, sa mr Skräddare.
kanske redan imorgon, sa jag.
kanske, sa han.